BLOGGEN

God eftermiddag, eller snarare godkväll för en barnfamilj som börjar lägga kids vid 19. Klockan är strax efter 17 och vi brukar börja varva ner vid den här tiden. Alla barn ska duschas och jag lämnade Jonas inne med kaoset Obs! Det är inge synd om han. Han ska vara borta 5/7 kvällar veckan som kommer. Jag själv satte mig ute på altanen i eftermiddagssolen och njuter av lite lugn och ro. Eller ah, två grannar klipper gräset och den tredje varvar med en moppe, men ändå. Det är helt sjukt att det aldrig någonsin är tyst på vårt område. Aldrig kan man sitta ute på altanen i lugn och ro. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. GUD vad jag längtar efter vårt framtida hus och att barfota kliva ut på trädäcket en sommarkväll, sätta mig i en mysig utegrupp med en kopp kaffe, stirra in i en skog, njuta av tystnaden och bara höra fåglar som kvittrar, och möjligtvis mina egna barn som gapar i bakgrunden då. Den målbilden är extra stark efter den här sommaren och ni kommer få fortsätta höra mig tjata om det. För er som inte vet så bor vi i kedjehus och har grannar runt om oss överallt, som om vi bor på en camping och ah, vi har väl tröttnat på det. Komiskt nog blev grannarna klara med gräsklippningen under tiden som jag skrev detta stycke och det blev alldeles tyst. Hann njuta i några minuter och tänka att vi har det nog inte så dumt här ändå. Tog typ 4 djupa andetag sen startade granne nr 4 sin gräsklippare 🙃

Ah nu ska jag inte komma in här och gnälla, det var absolut inte meningen. Jag tänkte egentligen bara kika in och avsluta veckan med ett litet blogginlägg. Jag tycker att det är så skönt att skriva av mig, så att jag kan börja om på ny kula imorgon. För imorgon är det måndag och en ny vecka väntar. En väldigt fullspäckad vecka för oss. Vi brukar alltid sätta oss på söndagar och planera veckan litegrann för att få ihop livspusslet. Det är inte bara ibland, det ska gudarna veta. Ni är nog många som känner igen er i det.

Det är ju som sagt söndag idag. Jag startade dagen med en god frulle och typ 3 koppar kaffe som krävdes för att väcka mig till liv, sen tog jag mig en långpromenad. Satte på mig jacka och hoppades på att det skulle bli en frisk och kylig promenad men det kunde jag ju fetglömma. Det var så varmt, blev sjösvett. Hade absolut inte behövt någon jacka i alla fall. Man fattar ju liksom ingenting. För en månad sen kunde jag inte ens ha dörren öppen till kontoret när jag satt och jobbade för att jag frös ihjäl men NU i mitten på september ska man typ plocka fram sommarkläderna igen eller? Jag hänger inte med ja.. inte mina bleka ben heller som inte alls är redo för att visas för allmänheten.

Efter promenaden så tog jag mig en dusch och fixade lite hemma. Jag och Jonas passade som sagt på att prata ihop oss lite inför veckan när Hollie vilade, annars får vi typ ingen chans att prata med varandra under dagarna 🤪 Sen tog han med sig ungarna ut på en cykeltur när jag lagade mat och fyllde på med några matlådor. Resten av dagen har vi bara haft mysigt familjehäng och spelat lite kort bland annat.

Nu ser jag fram emot en ny vecka med massa jobb och träning. Den här veckan fick jag till 4 gympass och det är jag nöjd med. Det tar emot så jäkla mycket nu i början. Det är inte alls roligt att börja träna efter ett uppehåll. Känner mig bara så svag och frustrerad men det gäller bara att ta sig förbi den perioden och bita ihop. Det har varit kämpigt i veckan men jag har redan märkt av många positiva effekter vilket gör att det kommer bli lättare att hitta motivationen framöver tror jag. Dels så har jag känt mig piggare och sen även lite gladare. Jag har inte skrivit något om detta, och jag kommer fortsätta hålla det för mig själv för händelsen är alldeles för privat för att dela med mig av just nu (till och med för att vara mig) men det har fått mig att må väldigt dåligt under en period och det har gjort att jag tappat glädjen totalt. Kände mig riktigt orolig ett tag då jag har tidigare erfarenheter av depressioner och kände verkligen hur det gick åt fel håll, allt har bara varit så mörkt. Träningen är för mig ett MÅSTE nu, det är bara träningen som kan få mig att må bättre så det är prio 1. Träningen har hjälpt mig så många gånger förut och jag känner verkligen hur mycket jag behöver det. I helgen har jag skrattat, och det kom inifrån. Bara det.

Det blev väldigt djupt men livet är upp och ner. Ibland måste man bara låta saker ta sin tid helt enkelt. Jag ber om ursäkt för att jag säger A men inte B men det får vara så. Vill bara förtydliga varför träningen är viktig för mig, ibland handlar det inte alls om prestation eller mål. Eller ah, att må bra är väl ett ganska dretbra mål.

Hej å hå. Onsdag idag. Vilket innebär att det var tisdag igår, och SOM det var tisdag. Majoriteten av er som läser min blogg följer mig nog också på Instagram så ni har inte missat min lilla miss på gymmet igår då jag åkte dit utan batteri i mina hörlurar. Alltså det var nog första gången det hände, och tur är väl det haha. Jag kände mig redan omotiverad när jag åkte dit och att jag inte hade någon musik gjorde inte saken bättre om man säger så. Försökte typ peppa gång mig men de gick verkligen inte. Körde en övning sen gav jag upp och åkte hem. Kändes förjävligt när jag ändå tagit mig iväg och allt men de kändes som att det bra var att acceptera att det inte skulle gå. Ibland är det bara så. Det gjorde mig såklart på dretdåligt humör och det var så svårt att vända, eller ah det var omöjligt. Väntade bara på att dagen skulle ta slut så att jag kunde börja om.

Vaknade på så mycket bättre humör idag. Vi fick sova en hel natt för första gången på länge vilket var välbehövligt. Bollan är inne i en riktig bökig period då hon har svårt att sova och är typ missnöjd alla vakna timmar på dygnet hehe. Inte riktigt kanske men det känns typ så. Att Jonas har hockeyn nu några kvällar i veckan märks också på energin när man får rodda allt själv, vi är ju vana att hjälpas åt vilket behövs just nu. Men som sagt, inatt fick vi sova och hela familjen vaknade med bra energi. Jag slängde i mig en gröttallrik och tog cykeln till gymmet.

Jag fyllde faktiskt på en månads medlemskap på (hos? vad säger man) mitt gamla gym som ligger här vi bor. Det gymmet jag tränar på nu ligger ca 15 minuter bort med bil och jag märker verkligen hur den ansträngningen att ta sig dit gör det svårt för mig. Min motivation är fortfarande inte på topp och att behöva åka en bit gör att den där tröskeln är ännu högre just nu, det behöver vara smidigare. Så jag tänkte att jag kör en månad här också för att försöka komma in i lite rutiner och få ur den där tummen. Att sätta sig på cykeln och trampa 2 minuter, köra ett pass och vara hemma direkt gör sån stor skillnad. Sen kommer jag fortfarande köra på det andra stället också, men kanske mer bokade gruppass och när jag har mer tid på mig.

Oj oj vad intressant tänker ni, jag kände också så. En hel bok om vilket gym jag ska träna på och varför liksom. Plocka fram era anteckningsblock kompisar. När ni ändå har papper och penna redo kan ni skriva ner att jag körde ben idag också. Mitt första benpass på en evighet känns det som, mår redan lite dåligt över hur träningsvärken kommer kännas imorgon. Men träningsvärk är ju faktiskt liiite njutbart också.

Klockan har nu hunnit bli 13:45 ish och jag var nyss bort till skolan och hämtade Charlie som slutade 13:10. Nu sitter han och spelar tv spel och om en kvart ska unge nummer 2 hämtas som slutar 14:00, perfekta tider verkligen 🙃 men de får pappan och unge nummer 3 fixa. Jag ska jobba en sväng till sen kommer Jonas föräldrar hit och ska passa barnen för vi ska på föräldramöte på skolan. Efter det tänkte vi passa på att gå och äta någonstans bara vi två, i lugn och ro, när vi ändå har barnvakt. Det händer alldeles för sällan, alltså nästan aldrig.

Nej men snälla vart ska jag börja. Helgen blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig, eller som den var planerad kan man väl säga. Planen var att på lördagen titta på barnens kusin när han hade fotbollsmatch på förmiddagen och efter det skulle vi lämna barnen i Molkom för att gå ut och äta, jag och Jonas alltså. På söndagen skulle vi på 80 års kalas.

Jag vaknade av att Jonas väckte mig på lördagen runt 08:30 och sen satte vi oss inne på golvet i lekrummet med Hollie och drack kaffe. Jag, planeringsfreak som jag är, ville veta lite hur vi skulle lägga upp morgonen och när vi skulle vara klara för fotbollsmatchen osv så vi snackade lite löst om det bara. Sen gick Jonas iväg för att byta blöja på Hollie och då knackade det på dörren. Jag öppnar ALDRIG dörren så jag skrek till Jonas att det knackade men han svarade att han hade bajs på händerna 😂 väntade lite på att han skulle hinna bli klar men sen knackade det igen och jag hörde musik. Fattade ingenting så jag tänkte att jag får väl öppna då.

Öppnade dörren och fick en konfettikanon rätt i nyllet. SKREK rätt ut. Där stod alla mina närmsta vänner och låten som spelades var den som jag och Jonas gick in till när vi gifte oss i mars. Åh herregud, fattade ingenting. Jag hade verkligen inte anat någonting, jag hade inte en tanke på att det skulle ske. Men då hade dom alltså planerat en fruhippa för mig 😭 Vi överraskade ju alla med att gifta oss på Bollans dop i mars och då tänkte jag ju lite att man skulle komma undan en möhippa, men de fick jag äta upp.

Chockad med kaffet i strupen samlades vi på altanen. Vi skålade med bubbel och jag fick en påse med kläder och en packningslista. Mina älskade vänner vet ju att jag trivs bäst i svart och aldrig klär mig i färger så såklart skulle jag ha på mig en neongul och rosa träningsoverall.

Jag fick göra massa uppdrag på stan bland annat sälja tavlor som vi hade målat på morgonen, sen körde vi femkamp och ah jag låter typ bilderna tala för resten av dagen och kvällen hålls utanför bloggen hehe

Jag vaknade upp på söndagen som om jag hade varit med i en av baksmällan filmerna och bara.. v a d hände igår? 😂 så glad och tacksam över att mina vänner hade styrt ihop denna dag samtidigt som jag höll på att stryka med av bakfylleångest. Återhämtningen efter denna helg lär pågå i några veckor nu.

Det här med träning. Just nu tränar jag absolut ingenting och har inte gjort det sen typ april/maj någon gång. Anledningen till det har väl varit att jag inte riktigt fått ihop det eftersom jag jobbat extremt mycket i sommar. Jag har nog snittat 10 timmar om dagen och när jag väl varit ledig så har fokus varit på familjen.

Sen är det samma visa varje sommar.. jag tappar HELT motivationen till träning, framförallt gymmet. Jag vet inte varför det är så men det har alltid varit likadant. Förr försökte jag tvinga fram en motivation men nu har jag bara accepterat att det är så. Det gör ju ingenting att jag ”ligger lågt” under sommaren om det funkar resten av året. Jag tycker snarare att det är intressant, hur det kan gå från 100 till 0 bara sådär. Det kan ju vara värmen, som jag har svårt för. Eller bara att vädret lockar till andra saker än att lägga tid på träning. Att man lever i en vardag utan rutiner har säkert med saken att göra också. Någon som känner igen sig i detta? Det har inte funnits på världskartan för mig att åka till gymmet, inte en gång på flera månader. Och då har jag under hela våren kanske tränat 5 pass i veckan, sen bara störtdyker min disciplin och går på semester. Några löprundor har jag fått till men that’s it!

Det jag vill säga med det är att motivationen finns inte alltid där, inte hos mig heller. Och det gör ingenting att den försvinner ibland. Jag brukar inte stressa upp mig utan mer vänta på att den kommer tillbaka till mig, för det vet jag att den gör förr eller senare. Under sommaren så känner jag ofta att jag inte hittar mitt ”VARFÖR” som jag tjatar så mycket om. Varför ska jag ens åka till gymmet? Utan svar på den frågan blir det komplicerat.

I och med att sommaren går mot sitt slut och det börjar bli svalare i luften känner jag att den där motivationen börjar smyga sig på. Jag börjar sakta med säkert hitta svaret på den där frågan. Jag saknar känslan av att komma hem efter ett tungt gympass, nyduschad, göra i ordning kvällsmat och landa i soffan och känna att kroppen gjort nått vettigt. Endorfiner, jag saknar ENDORFINERNA. Jag vill känna mig stark och framförallt pigg. Jag tror jag aldrig har haft så dålig energi som jag har nu, känner att jag skulle behöva sova varje eftermiddag. Säckar ihop totalt och har svårt att hålla mig vaken. Saknar känslan av att vara sprallig och sprudlande av energi.

Så, lusten finns där och motivationen börjar komma. Då handlar det ”bara” om att bryta mönster och hitta till rutiner igen. Och hur ska jag göra det? Det här är den svåra biten för mig och det enda som funkar är en rejäl rivstart med MÅSTEN och tvång, typ? För mig funkar det inte med att smyga igång något eller att göra det halvdant, det måste vara från 0 till 100 direkt. Sjukt obekvämt och vidrigt i början (mentalt) att bryta rutiner och att tvinga sig iväg till gymmet när soffan kanske lockar mer men jag vet att det går över så snabbt. Och jag vill ju faktiskt, jag vet ju varför jag vill nu.

Hur ska jag göra då? Jag behöver MÅL att sikta mot. Jag behöver utmaningar, en tävling. Något som får mig att vilja fortsätta. Jag kommer att köra en nystart när det gäller träningen 1 september och då kommer jag bland annat använda min utmaningsmall som är ett fantastiskt verktyg för att hålla motivationen uppe, sen kommer jag ta fram ett träningsupplägg för 8 veckor framöver som jag kommer att följa. För mig är det viktigt att känna att jag kan bocka för något, att konkret ha något som blir klart. Med kosten kommer jag bara fortsätta med den balans jag har nu, kanske öka på lite och äta mer för att ge kroppen optimala förutsättningar att ta upp träningen och prestera bättre.

Jag ser verkligen fram emot att komma igång nu och blev bara supermotiverad av att skriva det här inlägget, klart jag längtar tillbaka till ett riktigt svettigt och grisigt gympass.

Jag kommer ju snart börja erbjuda kostrådgivning och coachning och då tänker jag att om man vill så kommer man få tillgång till en sluten ”spark i baken-facebookgrupp” där man kan hjälpas åt att peppa varandra med just såna här saker, tips och råd hur man kommer gång och får motivation osv. Och för gemenskapens skull, skaffa lite nya bekantskaper med samma intressen. Det kanske leder till ny vänskap. Jag hoppas att det finns intresse för det, jag skulle tycka det var jättekul att hänga med folk och snacka där.

Nej nu hörni ska jag sätta mig och pyssla ihop ett träningsupplägg och leta reda på min gymväska. På fredag kör jag första passet 👊🏻

Jag kommer skicka iväg Månadens brev som innehåller utmaningsmall för september imorgon kväll, om du vill ta del av mallen för september kan du göra det HÄR.

Hej hopp hörni. Det är måndag och jag ska starta denna arbetsvecka med ett blogginlägg. Jag börjar gilla bloggandet mer och mer och jag känner verkligen att jag får ut mycket av att skriva av mig. Sen om någon läser det, det är en annan femma. Det känns lite ”omodernt” att läsa bloggar? Det kanske inte är någon som gör det längre? Eller är bloggandet påväg tillbaka? Jag tycker fortfarande om det och har några bloggar jag följer sen många år tillbaka, dock har många slutat vilket jag tycker är tråkigt. Jag gillar djupet som blir på en blogg om man jämför med exempelvis Instagram där bilder står i fokus. Det gillar jag ju också men det blir liksom inte mer än så. Bloggen ger mig en möjlighet att gå lite mer in på djupet och det gillar jag. Hoppas att ni är några stycken som hänger med här i alla fall. Om inte annat har jag en hel bok om mitt liv att skriva ut till ungarna sen när jag blir gammal haha.

Vad har vi gjort i helgen då? Kikar som vanligt tillbaka på bilder i mobilen för att komma ihåg. I fredags satt jag med bokföring hela dagen och jobbade fram tills klockan var runt fyra någon gång. Sen körde vi en riktig klassiker och åt tacos till middag, det var längesen.

Lördagen spenderades i Molkom. Grabbarna var med Jonas upp till ett flygfält för att titta på en flyguppvisning med farfar och faster Anna. Jag och Bollan höll oss hemma hos svärföräldrarna under tiden för det hade varit alldeles för högt ljud för henne och det SPÖREGNADE, så det hade bara varit bökigt. Jag la henne i vagnen på altanen och satt mig med datorn och myste i hammocken under tiden istället. Sen kom gänget hem och då fikade vi med mina föräldrar och kusiner som också hade varit på flygfältet. Senare på eftermiddagen köpte vi mat och käkade innan vi åkte hemåt.

Igår söndag spelade vi minigolf. Alltså det finns inget som gör mig på sämre humör än minigolf tror jag haha. Det skulle väl vara padel då isåfall. Jag är ju en tävlingsmänniska in i benmärgen och just minigolf och padel är två saker jag inte är värst bra på och jag tål det inte 😂 speciellt inte att förlora mot Jonas. Det har precis byggts en minigolfbana här i Forshaga som invigdes nu i slutet på sommaren. Kul att det finns något att göra, barnen älskar det så vi köpte medlemskap så vi kan spela hur mycket vi vill. Och gissa om jag ska öva öva öva. Tills jag blir bättre än Jonas i alla fall.

Det är ju måndag idag då. Jag ska bocka av några jobbsaker sen har vi lovat barnen att åka till Jumpyard direkt när Charlie slutat skolan. Jag behöver ändå åka iväg och fylla på med lite papper till skrivaren och så som jag köper i en butik där borta så vi tänkte slå två flugor i en smäll och vara lite extra snälla föräldrar idag. Barnen uppskattar verkligen när vi hittar på saker och dom blir så glada, så det är ju halva nöjet att se dom lyckliga.

I eftermiddag ska Jonas iväg på ishockeyträning, jaaaani. Han gav sig ju för ett (två?) år sen men ska göra en liten comeback och spela några månader i den klubben han spelade i sist, oklart hur länge. Deras målvakt är skadad så beror väl på när han kommer tillbaka. Så nu är vi helt plötsligt tillbaka inne i den snurran igen. Men den här gången ska det bara bli kul. Jonas är ju föräldraledig och jag jobbar hela dagarna så det blir ju inte riktigt samma sak som sist då jag var själv med barnen från 07-22 varje dag. Jag är glad för hans skull också för jag vet hur roligt han tycker det är och unnar han verkligen det. Jag har ju också hållit på med sport hela mitt liv och saknar verkligen det där hänget i omklädningsrummet och bara få åka bil tillsammans till träningar och sånt. Allt runt omkring är verkligen något man saknar när man slutar, något som man inte fattade att man skulle uppskatta när man var ung.

Jaja, det var det. Nu ska jag avsluta här och sätta igång med lite annat arbete. Hoppas att ni får en bra start på veckan 🙏🏻