BLOGGEN

Hej hörni. Det var några dagar sen sist. Jag sitter ute på kontoret för första gången på två veckor. Efter att ha suttit här inne typ hela sommaren och jobbat tog jag mig en liten ofrivillig paus från jobb dom sista veckorna på sommarlovet.

Dels har det varit mycket känslor inför skolstart osv och jag har behövt varit mamma på heltid för en stund. Men sen har det också blåst motvind REJÄLT, alltså motgångarna har bara kommit och avlöst varandra. Det har varit en tuff tid och jag och Jonas har behövt kämpa för att försöka hjälpa den andra över ytan samtidigt som man själv sjunker, lite så. Men nu hoppas jag verkligen att det börjar vända så att vi kan fokusera på annat.

Allt kom väldigt olägligt då jag i stort sett var klar med mina projekt och jag behöver och VILL komma igång och jobba ordentligt. Jag hoppas att jag kan fokusera på rätt saker igen och fortsätta där jag var. Jag har kämpat så länge med detta och är snart i mål så jag vill bara kunna gasa på nu.

Ah nej men augusti har inte direkt varit en månad att hänga i julgranen än så länge, får hoppas att dom 10 sista dagarna levererar något bättre. Allt med skolstarten för Charlie har i alla fall gått hur bra som helst. Han var såå nervös veckan innan det var dags och han hade till och med svårt att sova på nätterna (jag med). Första dagen hängde vi med hela familjen för att lämna han, jag hade lovat att följa med och vara kvar om han ville det men det var bara att dra av plåstret direkt för där ute på skolgården skulle alla barn lämnas klockan 08 och följa med fröken in. Eftersom Charlie inte gått på fritids blev det ju ingen riktig inskolning för han. Lite väl pang på rödbetan tyckte jag då men. Han blev lite ledsen men hängde på.

Sen hämtade vi upp en glad kille klockan 11 som ville vara på skolan varje dag. Så var det med det och resten av veckan gick hur bra som helst. SKÖNT att kunna andas ut och släppa det för en stund. För Lias har det också gått bra, han kör på med 15 timmar/vecka nu när Jonas är föräldraledig med Hollie fram till Januari som det ser ut nu. Det känns bra att hon får bli lite större innan hon börjar, nu när vi har möjlighet. Och Jonas är inte direkt ledsen över att vara hemma i höst & vinter. Han jobbar ju som plåtslagare för er som inte vet.

Annars då.. Jo, vi var ju till Kolmården i måndags. Vi tänkte att vi skulle ta oss en sista sväng dit innan sommarlovet var slut och vi ville avsluta med något roligt. Som jag skrev på Instagram så köpte vi årskort där i våras när dom sålde för 30% så det har varit perfekt att bara kunna dra iväg i sommar och ha allt betalt och klart liksom. Så ja, vi bestämde oss för att ta en tur. Det brukar gå hur bra som helst och det ser säkert jättemysigt ut när vi är på våra utflykter. Men den här gången, nej nej nej… jag vill inte försköna vårt liv och att ni tror att allt går smidigt för oss. För den här gången gick ingenting bra ska jag tala om för er.

Barnen var missnöjda trots att dom fick göra precis vad dom ville hela tiden, dom var osynkade och ville åt olika håll. Maten var inte bra, det var för varmt och det var för kallt, det var jobbigt att gå, man skulle bara ha och ha och allt var tråkigt.. ni med barn vet nog precis vad jag pratar om. Det var en sån dag helt enkelt. Vi bestämde oss för att åka hem lite tidigare än vad vi brukar för att bilresan skulle bli smidig. Jag och Jonas var redan helt sopslut efter 7 timmar inne på Kolmården så tålamodet var liksom slut.

Ah nej men vi hann inte ut från parkeringen vid Kolmården då Hollie, för första gången på ett år bara bestämde sig för att hon bannemig inte skulle sitta i någon bilstol 😂 vänta va? Det har aldrig hänt förut, hon har alltid suttit helt nöjd i sin stol fram och diggat med till musiken. Men jag vet inte om hon kände av vår dåliga energi och också var på dåligt humör för hon gallskrek och det gick inte över. Va bra, då hade vi bara 3 timmar och en kvart hem. P A N I K E N i bilen. Alltså Jonas, familjens hjälte som likt en bläckfisk försökte trösta och hjälpa tre skogstokiga barn och en fru med panikångest i bilen. Att han orkar och står ut. Känslan när vi körde in på Kråkåsgatan efter den bilturen är obeskrivlig.

Ja men ni hör ju, det är inte alltid frid och fröjd hos familjen Westerlund, tro inte det. Så med en gnutta utbrändhet välkomnade vi vardagen och rutiner lite extra mycket. Idag är det ju söndag och imorgon drar första riktiga veckan igång. Idag har vi inget speciellt planerat, det spöregnar och Lias vaknade med lite feber så det blir nog bara en lugn dag med lite matlådefix inför veckan. Mitt enda ”måste” med dagen är att jag ska ta mig en promenad, för det har jag tappat helt och hållet. Det är dags att komma tillbaks till rutiner när det gäller träningen också. Känner mig motiverad för första gången på länge 👊🏻 Ser fram emot att sätta upp lite mål inför hösten. Hoppas ni ser fram emot att följa med på den resan också.

Det blev ju ett blogginlägg modell längre med allt mellan himmel och jord. Men de är ju så det är, ibland är livet bra rörigt. Hoppas att ni haft en bra vecka och är redo för nästa.

GODMORGON. Klockan är bara 06 när jag påbörjar detta blogginlägg. Jag vaknade och kunde inte somna om så tänkte att det var lika bra att gå upp. Jag ligger nerbäddad i soffan under en filt och väntar på att kaffet ska rinna ner. Det är något alldeles speciellt med att gå upp på morgonen innan resten av familjen har vaknat. Det är så tyst och lugnt. Alla sover ju på övervåningen, så att sitta här nere och starta dagen i lugn och ro är så mysigt, snart kommer det säkert börja dundra och låta där uppe av små barnfötter som springer in till vårt sovrum.

Vi har ju bara två sovrum och en liten hall på övervåningen, jag tror inte att jag har visat er så mycket från vårt hus? Har inte tänkt på det. Allt annat får ni se förutom hur vi bor haha. Det kanske jag ska visa någon dag om det skulle vara intressant. Men ah i alla fall, Charlie och Lias delar rum och sover i en familjesäng tror jag det heter? En våningssäng där bottendelen är lite bredare. Dom har delat rum sen dag 1 och det funkar superbra. Bollan sover inne hos oss i sin spjälsäng. Ingen utav våra ungar har sovit i vår säng, bara någon enstaka gång sådär men annars sover dom så gott i sina egna sängar.

Det är säkert asdumt att jinxa och skriva detta men just nu har barnen så bra rutiner, framförallt Bollan som vi fått kämpa med. Det var ju en längre period då hon typ somnade 23-01 varje kväll. Men nu, peppar peppar, har vi lyckats få till läggning vid 19:30 😳 flera kvällar i rad. Det gör såååå mycket att få kvällar tillsammans och hinna landa lite innan ekorrhjulet drar igång igen. Gissa vem som kommer somna vid midnatt idag bara för det hehe..

Äsch då, nej men idag är det onsdag. Jag ska passa på att jobba några timmar nu på morgonen sen ska Jonas och grabbarna åka och hämta barnens kusin som ska hänga med oss idag. Det är ju synd att vädret är som det är men det är ju inte så mycket att göra åt tyvärr. Till och med jag som trivs med regn är trött på det och längtar efter en solglimt. Hoppas att det blir lite bättre väder nu sista veckan på sommarlovet så att vi kan vara ute och leka lite. Det börjar liksom ta slut på fantasin vad man kan göra inomhus. Vi är nog inte den enda familjen med barn som kryper på väggarna just nu.

Nu kom det ner en nyvaken och leksugen Hollie 💕

Hej hallå det är måndag tänkte jag säga. Jag hade söndag hela dagen igår, alltså verkligen en riktig söndagskänsla i kroppen. Man blir ju helt dagvild av att inte ha några rutiner. Vart kommer liksom känslan av en dag ifrån? Hur kan det kännas som att det är en viss dag? Jag har inte tid att ta reda på det så det får nog bara vara så hehe.

Ja det är i alla fall inte måndag idag, det är torsdag. Natten mellan tisdag och onsdag sov vi hos mina svärföräldrar i molkom för att vi hade planerat in en heldag med fiske igår. Vi hade kollat vädret och det visade fint så vi tänkte passa på. Men när vi vaknade på morgonen ÖSREGNADE det. Vi skulle ändå kolla på fotbollen på tvn som började vid 09 så vi tänkte att det nog ger sig. Men det gjorde det verkligen inte, det regnade ända till eftermiddagen så vi hoppade över det. Det går ju såklart att fiska när det regnar också men det är ju lite moment 22 när man ska ha ungar med sig. Men ah, man blir ju inte direkt chockad över att väderprognosen inte stämmer. Har den visat rätt en dag den här sommaren? Vi får helt enkelt ta en fisketur någon annan dag framöver istället. Vi hade en mysig dag i molkom ändå.

Okej nu ska jag bara skriva av mig lite. TW (trigger warning) för negativ energi och jobbiga känslor hehe. Alltså, jag sitter här och funderar på hur fan man överlever när ens barn ska börja skolan? Kan någon bara tala om det för mig? Jag själv hade det väldigt tufft i skolan, jag tänker inte gå djupare in på det men när jag var klar med skolan bestämde jag mig för att jag inte skulle skaffa barn, för jag ville inte utsätta dom för att just gå i skolan. Så den känslan har jag alltid haft med mig.

Det stoppade mig ju dock inte från att få barn som ni vet och nu då, nu är det där ögonblicket jag fasat för i 6 år här om två veckor. Charlie ska börja skolan. Vi peppar och hejar på en nervös sexårig här hemma inför skolstarten SÅKLART och jag visar ingenting för honom om min nervositet. MEN, det enda jag vill är att sätta mig på ett flygplan med han och åka till Bahamas och stanna där för resten av livet.

Hur ska man klara av att släppa taget? Lita på andra? Jag vet ju att jag inte har något val men jag fattar inte. Jag var absolut inte beredd på att det skulle kännas så jobbigt, trots att jag pratat med min psykolog om just detta i förebyggande syfte i ett år. Att just börja skolan och släppa kontrollen är ju en sak, men sen känner jag mig också så ledsen över att han ska vara borta från mig, att han inte får vara hemma med oss längre. Det är väl dags att klippa den där navelsträngen nu. Det är ju inte första krisen man kommer gå igenom som föräldrer och det kommer fler, VÄRRE, i know. Men detta är ju första man får smaka på på riktigt. Någon som känner igen sig i detta och också har lite smått panik? Eller överlevt denna pärs och vill dela med sig av lite peppande ord? HIT ME!

Ah det är i alla fall två veckor kvar så jag ska försöka förtränga det ett tag till. En till sak som blir väldigt konstig och ovan är ju att Charlie och Lias kommer dela på sig. Dom har ju suttit ihop sen dag ett, alltid gått på samma avledning på dagis och inte varit borta från varandra mer än någon timme max. Nu har dom inte varandra längre på dagarna, det kan ju vara både en för och nackdel såklart. Men det har alltid känts så tryggt och skönt att dom haft varandra. När skolan drar igång börjar Lias med dagis 15/h vecka igen och Jonas kommer ju vara hemma med Hollie till årsskiftet typ som det ser ut nu. Jag ska gasa på med mitt företag och hoppas på att det går som jag vill.

Om jag ska vara lite postiv då så tycker jag att det ska bli skönt med lite rutiner och vardag igen. Vi har haft världens längsta sommarlov och verkligen MAXAT det, fantasin börjar ta slut hos oss föräldrar och barnens rastlöshet tär på både oss och grannarna. Jag är glad för deras skull att dom ska få komma iväg och träffa kompisar igen, och slippa mamma och pappa för en stund. Men först ska vi krama ur det sista ur sommaren.

Bild på två små rövhattar och en liten Babo ❤️

Hej på er. Måndag och ny vecka. Vi startade den här veckan med att ta oss en liten utflykt. Charlie och Lias har varit så taggade på att åka buss länge så det fick det bli idag. Jag och grabbarna tog oss en promenad till centrum för att hoppa på en buss till Karlstad som ligger ca 20 minuter hemifrån. Det var en EVIGHET sen jag åkte buss så det blev en hel del googlingar innan jag lyckades ta reda på hur man ens köpte en biljett haha. Men vi lyckades och fram till Karlstad kom vi. Det var en mysig tur och killarna var så nöjda.

När jag gick på gymnasiet åkte jag buss fram och tillbaka till skolan varje dag, 45 minuter enkel resa. Och då såg INTE bussarna ut som dom gjorde nu kan jag säga. Blev så förvånad när vi klev på, riktigt fräsch ju. Något helt annat än det jag åkte med för 10 (?) år sen. Smidigt också, det var inte sista gången det blev en busstur. När jag ska in till stan och jobba nästa gång ska jag nog ta bussen, skönt att slippa parkera och allt och då finns det en bil hemma till resten av familjen också, vi har ju bara en just nu.

Men ah, fram till Karlstad kom vi och där mötte vi upp Jonas och Hollie som tog bilen dit, sen åkte vi till Mariebergsskogen. Det är en.. ja vad är det för nått? En park typ där det finns lite djur och lekparker. Det spöregnade hela vägen när vi åkte buss så det kändes väl lite sådär men precis när vi åkte in i Karlstad sprack det upp och sen hade vi jättefint väder hela dagen. Vi hann med minigolf, massa lek, en tur med sightseeing tåg, kika på djur, körv mä brö och pannkakslunch sen åkte vi hemåt.

Bollan hade tid hos BVC vid 15 tiden så Jonas tog med henne dit när vi kom hem. Det var dags för ettårskontroll och spruta fick hon. Men det hade gått bra och äntligen går hennes viktkurva lite uppåt. Hon är en liten plutt vår lilla tjej. Efter BVC åt vi middag. Grillad kyckling från i lördags, lite grönt och potatissallad. Gurka kan vi plocka från växthuset hela tiden men tomaterna är sega i år. Har många gröna men det händer liksom ingenting mer med dom. Jag skyller på vädret, det funkar väl alltid. I vår nästa trädgård ska jag ha ett stoooort växthus. Eller ett orangeri, vad nu skillnaden är.

Nu ska jag avsluta här och hjälpa till med läggning av ungar. Hoppas att du som läser detta haft en bra start på veckan 💕

Nej men hej på er från Molkom, även den här gången. Jag sitter ute på altanen i hammocken under ett stort täcke och värmer mig, det mullrar runtomkring och regnet öser ner. Vad kan det vara, typ 15 grader max? -4 i vinden. Sommaren när den är som bäst hehe. Jag och Jonas var ute på en långpromenad imorse och då var det jättevarmt. Det svänger snabbt i hockey, som man brukar säga.

Vi överraskade ju grabbarna med att ta tåget till Liseberg igår och vilken dag vi hade. Som dom tjatat och längtat efter att åka tåg, äntligen fick dom göra det. Vi tänkte att det skulle vara bra att komma iväg i tid så vi bokade ett tåg som gick redan 06:15 och var i Göteborg runt 10. Tågresan gick som på räls, hehe. Bollan fick vara hemma hos farmor och farfar när vi gav oss iväg på äventyr. Vi har länge pratat om att göra något själva med grabbarna, låta dom få all uppmärksamhet och fokus från oss, vilket händer väldigt sällan när man har tre barn. Ibland känns det som att man inte gör något annat än att säga nej. Så vi ville verkligen göra det till en ”yes-day” och bara följa dom och deras vilja för en dag.

Och som vi gjorde! Det var rätt beslut av oss att åka tidigt för vi var där precis när det öppnade och det var väldigt lugnt i typ två timmar, inga köer och det var bara att ösa på. Vi bockade av allt på deras lista och röjde järnet tills klockan var typ kvart i fem. Då orkade inte dom små benen (eller stora för den delen) springa runt något mer. Vi hade bokat tåg hem vid 19:15 men när vi stod där på Liseberg 16:45 bokade vi om det till ett tidigare som gick 17:14 eftersom barnen redan var nöjda och vi tänkte att det kunde vara bra att åka tidigare för att slippa komma hem så sent. Sen kom vi på att .. juste, vi ska ta oss till tågstationen på knappt en halvtimme också.

Så det var bara att halvspringa iväg till hållplatsen där spårvagnen skulle gå mot Centralstationen och vi hade sån tur att vi bara kunde kliva rätt på. Sen hade vi typ 2 minuter till godo att hitta tåget på stationen men vi hann precis innan det började rulla, eller vad det gör?! Då kunde vi andas ut. Vi hade dagen innan pratat om att vi skulle vara ute i god tid och inte stressa, varken jag eller Jonas är ju världsvana tågresenärer liksom. Så båda kände väl sig lite osäkra och nervösa, så varför inte göra precis raka motsatsen till det vi hade kommit fram till liksom hehe.

Grabbarna höll sig otroligt nog vakna till Karlstad men däckade i bilen sen påväg till Molkom. Vi åkte hit för Bollan var ju här med farmor och farfar så vi sov kvar. Idag har vi bara tagit det lugnt än så länge, hela familjen är rätt trötta efter igår. Inte minst jag. Jag trivs ju inte sådär dreeetbra i stökiga miljöer med mycket folk och ljud så jag känner mig typ bakfull idag. MEN jag sprängs av kärlek och tacksamhet. Det var så skönt och KUL att få spendera tid med bara Charlie och Lias, för första gången på ett år. Hollie körde stenhårt med farmor och farfar här så henne gick det ingen nöd på heller. Men ovant att bara ha 2 barn, både jag och Jonas letade efter vagnen flera gånger när vi skulle gå vidare någonstans. Konstigt att bara ha en ryggsäck på sig och traska iväg liksom.

På tal om konstigt. Hollie fyller ETT ÅR på söndag? Snälla nån, jag vet inte om jag ska gråta eller skratta. Min lilla lilla tjej blir ett år. Hon kom ju en vecka tidigt, så vid den här tiden förra året hade jag bara två dagar kvar som gravid. Tänk om jag visste då att vi skulle få träffa henne för första gången bara två dagar senare. Så mycket känslor som bubblar upp, herre jösses.

Vi ska ha kalas på söndag annars har vi inget speciellt planerat i helgen förutom att städa och fixa. Hoppas att ni har en bra fredag. Nu tänkte jag försöka hinna plocka lite hallon till tårtan mellan skurarna.