BLOGGEN

  • Vi har vänt blad


    GODMORGON! Första dagen på nya året. Klockan är runt 09:30 och jag har tagit mig ut på kontoret för att starta dagen med lite jobb. Jag har en hel del som jag behöver komma ikapp med efter att ha varit mycket ledig dom senaste dagarna. Tanken var att jag fortfarande skulle jobba under jul och nyår men det har väl gått sådär med det. Annat har lockat helt enkelt, sen vill jag spendera så mycket tid som möjligt med familjen nu innan vår nya vardag drar igång.

    Jag vaknade i alla fall PIGG idag, som jag alltid brukar göra på nyårsdagen. Här blir det inga festligheter på nyår så länge vi har småbarn. Men vi festade till det på vårt sätt igår. Vi brukar faktiskt inte göra något speciellt på nyårsafton men i år bjöd vi hem barnens mormor & morfar och farmor & farfar på middag. Är så glad för barnens (och min och Jonas) skull att vi kan umgås med ALLA på samma gång. Det är bannemig få förunnat.

    Vi hade en supertrevlig kväll tillsammans sen åkte dom hem runt 22 tiden. Strax efter det nattade vi Hollie och gjorde allt vi kunde för att hålla två övertrötta och förväntansfulla grabbar vakna till tolvslaget för att kika på raketerna, vilket vi lyckades med och det var så mysigt. La mig med en så otroligt varm och lycklig känsla i kroppen. Min fina fina familj, jag är så tacksam ❤️

    Jag tycker alltid det här med ett nytt år symboliserar mycket. Man kan verkligen vända blad och börja om, lämna det året som varit bakom sig.

    Mitt 2023 har varit en berg och dalbana. Det har varit ett händelserikt år som testat oss som familj väldigt mycket. Till ljusglimtarna hör såklart att jag fyllde 30 år, vi hade dop för Bollan och GIFTE OSS. Ett överraskningsbröllop som blev så lyckat. Vi hade en supermysig vecka i fjällen och världens längsta sommarlov som bjöd på massa äventyr. Sen inträffade en sak i juli som gjorde liksom att allt tog stopp. Den händelsen tog allt vårt fokus och vår energi vilket gjorde att hela sensommaren och hösten är en dimma för mig tråkigt nog. Vi missade så mycket tid. Lagomt till att vi började få huvudet över vattenytan igen så åkte vi ju på vattenskadan i badrummet. Så ja, året har varit väldigt speciellt med höga berg och djupa dalar. När jag och Jonas pratade om året som hade varit så kom vi överrens om att ett ord som INTE symboliserat vårt år är stabilitet. Det hoppas vi att 2024 kan bjussa lite på.

    Och på tal om just bristen av stabilitet så kastade vi oss ju ut från ett stup i början på året och satsade allt vi hade/har på att jag skulle starta mitt bolag. Det har varit en resa för sig och det är såklart det som påverkat vår vardag mycket. Jag hoppas att vi kommer få kvitto på att det var rätt beslut och att vi i framtiden kommer se tillbaka på 2023 och vara stolta och tacksamma för att vi VÅGADE.

    Men ja, 2023 är nu ett avslutat kapitel och vi lämnar både positiva och negativa händelser bakom oss och siktar framåt. Jag är OTROLIGT taggad på det nya året 🚀

    Bild på författare av texten, Isa Hult Westerlund. Licencierad kostrådgivare sen 2023

    Isa Hult Westerlund

    Grundare av Hälsorus


  • En liten fredagsupdate


    Tjabba tjena hallå. Hörni det är fredag, för första gången på länge har jag lite fredagsfeeling i kroppen ändå. Jag fick/tog sovmorgon till 09 idag så jag har inte varit vaken så länge, klockan är bara strax efter tio. Det enda jag hunnit med hittills är två koppar kaffe och lika många äggmackor.

    Alltså den här veckan har varit speciell.. Charlie har varit lite varm och hängig ända sen i måndags så han har varit hemma från skolan och då har Lias också fått varit hemma från dagis. Vilket alltså innebär 3 barn och en göbbe hemma hela veckan. Jag jobbar som ni vet hemifrån och det blir inte helt friktionsfritt när man har huset fullt. Därför har det blivit lite svårt med jobb den här veckan. Jag har ju dessutom varit mitt uppe i min absolut jobbigaste period i månaden vilket gjort att jag haft mycket ångest och haft det kämpigt ”bara så”.

    Sen verkar alla tre barnen ha snackat ihop sig och hoppat in i en varsin härlig fas samtidigt, det är absolut ingenting som funkar just nu, jag och Jonas är SÅ SLUT. Bollan tog ett jätteskutt in i språng 10 och är… omöjlig 😂 Vi älskar våra barn mest av allt och är tacksamma att vi får spendera mycket tid ihop men jag måste bara få gnälla av mig lite. Vi börjar nog känna allihopa att vi är redo för en annorlunda vardag. Jonas har ju varit hemma sen april och tänk er hur man känner efter sommarlovet och semestern, så har vi liksom kört på i 4 månader till.

    Men nu är det bara en månad kvar så vi försöker njuta av tiden samtidigt som vi typ inte orkar mer haha. Väldigt splittrade känslor just nu. Hollie har ju fått plats på förskola och inskolningen börjar 9/1 sen går Jonas tillbaka till sitt jobb när det är klart så då blir det väldigt annorlunda helt plötsligt. Hollie ska börja på en annan förskola än den Lias går på, så vi kommer ha barnen väldigt utspritt. Men sen efter sommaren börjar ju Lias på samma skola som Charlie så då har vi alla väldigt nära vilket känns bra. Smidigt med hämtning och lämning om inte annat!

    Det kommer bli superbra för alla med en ”riktig” vardag ett tag. Det känns dock så himla konstigt att Hollie ska vara borta. Även fast det är tredje gången vi ska skola in ett barn på förskolan så känns det mest konstigt den här gången av någon anledning. Man är så van att ha henne hemma hela tiden. Men jag tror att hon kommer älska dagis, så roligt för henne att träffa andra barn i hennes ålder och leka hela dagarna.

    Och jag ser väldigt mycket fram emot att kunna jobba ostört 😂 jag kommer få så sjukt mycket gjort och vi behöver detta för att komma framåt. Spännande att se vart det tar oss, allt jag gjort hittills har jag ju gjort under föräldraledigheter med minst ett barn hemma. Så det ska bli väldigt skönt att få hela arbetsdagar att utnyttja.

    Men ja, idag är det som sagt fredag. När Bollan har vaknat efter sin vila ska vi ta oss en tur till Karlstad för att köpa två saker som vi har behövt ha i typ flera månader men vi har f*n inte fått tummen ur. Dels ska vi köpa en ny grind till trappen och sen ska vi köpa en lampa till kylskåpet. Efter det kommer barnens farmor hem till oss och då ska jag och Jonas passa på att smita iväg till gymmet tillsammans. Jag har egentligen vilodag idag efter att ha kört 5 pass på 6 dagar men man får ju ta tillfället i akt så att säga. Det är inte direkt så att det haglar med egentid för oss.

    Men innan det ska jag göra klart några beställningar för IsaDesign, jag har ju lagt ut lite reklam på Hälsorus instagram för mitt andra företag och det har visats en del intresse, vilket är superroligt. Jag älskar verkligen att kunna jobba med båda delarna i mitt bolag 🌟

    Ha en superfin fredag hörni och var rädda om varandra! 🙏🏼

    Vill du också betälla ett print av din favoritbild?

    Perfekt att ge bort i julklapp 🤶🏼

    Bild på författare av texten, Isa Hult Westerlund. Licencierad kostrådgivare sen 2023

    Isa Hult Westerlund

    Grundare av Hälsorus


  • Från norrsken till förlossningsberättelse


    Min tanke var att skriva ett blogginlägg för att sammanfatta november litegrann, i slutet av november, Men tjoff så var vi redan inne i december. Fjärde dagen in för att vara exakt, så det får bli lite i efterhand sådär.

    Det kanske inte finns så mycket att sammanfatta ändå när jag tänker efter? Jag har ju tidigare nämnt att jag upplevt november som en transportsträcka, där vi bara trampat på i det där ekorrhjulet och så har det väl varit, med några ljusglimtar såklart. Slutet på november var ju till och med lite upplyftande då det bjöds på en hel del sol. Det brukar ju vara ganska sällsynt den här tiden på året ändå.

    Vi har i alla fall överlevt en till månad utan dusch 😂 nu sammanlagt två. Det går förvånansvärt bra ändå. Både jag och Jonas tränar ju ofta så vi får till dusch på gymmet, Charlie har idrott i skolan och sen åker vi på ”duschturné” med Bollan och Lias ibland. Bjuder hem oss till föräldrar och syskon för att hälsa på och passar på att duscha ungar haha. Om det är någon som lyckats missa detta så har vi alltså en vattenskada i vårt (enda) badrum som gör att vi inte kan använda duschen. Allt måste rivas ut och det täcker inte på försäkringen så vi sitter i en rätt rövig sits. Vi har dock världens bästa familj som jobbar på en lösning åt oss ❤️

    Men ah som sagt, med lite planering så lyckas vi få ihop det ändå. Vi får till mycket träning om man ska se något positivt i det, ibland får man ju liksom åka och träna för att man behöver duscha. Som igår när vi skulle ha kalas så fick både jag och Jonas åka iväg tidigt en söndag morgon för att träna. Det kanske man inte hade gjort annars. Söndag brukar vara en återhämtningsdag.

    På tal om träning då, november var en riktigt bra träningsmånad för mig. Jag är fortfarande så sjukt motiverad när det kommer till träningen. Jag tror jag skrev det i förra blogginlägget men jag försöker ju ligga på ett överskott nu för att ge kroppen bästa möjliga förutsättningar att ta upp träningen och bygga muskler. Vägde mig i morse och vågen visade +6 kg på ett ungefär sen min lägsta vikt efter sommaren. Jag har aldrig haft som mål att öka i vikt så det är ju såklart lite speciellt. Men jag tycker att det är kul att experimentera lite och det ska bli kul att se vad det resulterar i sen framåt våren. I november fick jag till 17 pass, det är jag riktigt nöjd med. Jag och Jonas har utmanat varandra med att köra 18 pass i december, så nu ska vi hänga i.

    Annars i november då, vi lyckades få till att se barnens första norrsken tillsammans. Vi satt uppe i deras rum och kikade i över en timme innan dom skulle hoppa i säng. Det var så mysigt och dom (kanske mest jag) tyckte att det var så häftigt. Sen var ju jag och Jonas på vår årliga tur till Ullared för att köpa julklappar till kidsen. Det var också väldigt mysigt, det var väldigt längesen vi fick tid tillsammans så bara att sitta i bilen och kunna prata i flera timmar var välbehövligt och KUL. Vi hittade i stort sett alla julklappar på Ullared, så skönt. Jag tycker att det är så otroligt smidigt att åka iväg och fixa allt på samma ställe. Vi har ju barn som fortfarande leker med leksaker och det skiljer väldigt mycket i pris jämför med här hemma, så för oss är det verkligen värt att åka dit. Utöver julklappar och leksaker så köpte vi även massa kläder till Bollan och ytterkläder, det har dom också väldigt bra pris på.

    Jaja, inte nog med julklappar och allt fix inför jul så har vi ju också en unge som fyller år, exakt precis idag faktiskt. Vårt mellanbarn Lias blir fem hela år idag 🎈 För fem år sen vid den här tiden vaknade vi upp på förlossningen.

    Vi åkte in kvällen innan vid sjutiden den 3 december för att mina värkar satte igång. Då hade vi gått över 4 dagar. När vi kom in gav sig värkarna men vi fick bli kvar ändå eftersom.. gud jag kommer inte ihåg vad det heter men jag fick gå på något speciellt extra stöd under hela graviditeten eftersom jag var livrädd att föda barn efter Charlies förlossning som var väldigt traumatisk för både mig och Jonas (jag har inte hämtat mig psykiskt än, kan berätta mer om det nångång, kanske). I alla fall, jag plussade ju med Lias när Charlie var 7-8 månader och det kom som en chock. Vi ville såklart behålla men både jag och Jonas var skräckslagna inför att gå igenom en förlossning igen, vi hade absolut inte hämtat oss efter den första. Så under hela graviditeten var vi asnervösa inför att gå igenom det igen. Kunde absolut inte njuta, fick bara panik av att tiden gick och att ungen snart skulle ut 😅

    Som sagt, mina värkar gav sig när vi kom in men vi fick ändå komma in på ett förlossningsrum direkt och sov kvar. Sen tog vi det bara lugnt hela förmiddagen, jag hade lite lätta värkar som kom och gick ibland men inget värre än så. Vi hängde inne på rummet och sen gick vi ner till cafeterian en sväng för att äta mat. Vi pratade knappt med varandra, jag fattade att Jonas försökte hålla ihop det för min skull fast han typ bara ville lägga sig ner och dö pågrund av det som väntade och att behöva stå vid sidan och se på IGEN.

    Jag hade ETT specifikt önskemål inför förlossningen och det var att jag ville att det skulle vara mörkt ute, så att det skulle kännas ”lite mysigt”. Just då kändes det som att jag skulle få som jag ville eftersom det var december och dygnet hade inte många ljusa timmar. Klockan var ju 12:30 och det skulle bli mörkt om ett par timmar, sen hade vi ju gott om tid på oss att hinna med det innan det blev ljust igen så jag var nöjd.

    Strax efter 13 var vi tillbaka på rummet och möttes av personalen som sa att vi skulle sätta igång detta nu. Jag bytte om till den vita rocken igen och tog plats på britsen, jag var väl öppen typ 2 cm och vattnet togs nästan direkt. Därefter kom en kraftig värk och jag blev så chockad, från 0-100 på bara ett ögonblick, okej… nu börjar helvetet. Efter en liten stund sa jag till Jonas att jag höll på att skita ner mig så vi stapplade iväg till toaletten som låg på andra sidan korridoren. Det var bara typ 3 meter men det kändes som en mil när vi skulle tillbaka och värkarna var otroligt intensiva utan någon paus. Barnmorskan hade förberett en infart i min hand för att jag skulle få morfin när jag ville och behövde, då jag var rädd att drabbas av panik. Hon var kvar inne på rummet och jag bad om det direkt för jag kände att jag började tappa det. Vad kan klockan ha varit här, 13:20 kanske.

    Jag stod upp och hängde över ett sånt där stöd och fick ingen paus mellan värkarna överhuvudtaget, värkarna var så SJUKT smärtsamma och kraftfulla, jag andades lustgas och svetten bara rann av mig. Någonstans mitt i kaoset hann jag lägga märke till att det fortfarande var ljust ute och blev så jävla besviken. Skrek åt Jonas att han skulle dra ner persienhelvetet, men han hann bara släppa mig innan jag skrek att han skulle komma tillbaka igen.

    Barnmorskan ber mig ganska snabbt att lägga mig ner efter att ha gjort några grymtande ljud.. och det visade sig att jag var helt öppen, någon minut senare kom han ut 13:35. Förlossningen gick alltså på under en timme. Och med Charlie kämpade vi i över 30 timmar. LÄTTNADEN i det ögonblicket kan jag minnas än idag. Jag och Jonas bara kollade på varandra och grät floder. Vi klarade det! Och vilken revanschförlossning det blev.

    Och idag fyller han alltså fem år. Vår Lillis 🎈

    Det var inte alls meningen att det här blogginlägget skulle bli en förlossningsberättelse 😂 men nu vet ni det också. Förutom att fira födelsedag här hemma idag ska jag jobba och göra allt jag kan för att överleva den sista dagen av min vidriga PMS, jag ser ljuset i tunneln och förhoppningsvis är jag över på andra sidan imorgon. Och ja, tränas ska ju såklart göras. Hoppas ni har en fin dag och TACK om du tog dig igenom hela det här inlägget 🙏🏻.

    Bild på författare av texten, Isa Hult Westerlund. Licencierad kostrådgivare sen 2023

    Isa Hult Westerlund

    Grundare av Hälsorus


  • Ekorrhjulet


    Nej men god förmiddag, eller vad det nu är när du läser det här. Jag har i alla fall förmiddag här hos mig, klockan är runt 11 snåret och jag satte mig precis i soffan. Jag hängde med Jonas ut på en liten promenad när han skulle lägga Bollan i vagnen. Passade på att ta mig lite frisk luft och la några brev på posten. Alltid skönt att komma ifrån datorn lite, känns lite som att jag växt fast i datastolen ute på kontoret. Det är svårt när man inte har några bestämda tider för rast. Eller ah, sa jag svårt? Skönt menade jag såklart hehe. De finns både för och nackdelar. med allt.

    I alla fall, vi tog oss en liten frisk promenad och svängde in på affären och handlade lite smågrejer som behövs till matlådor. Vi var iväg hela helgen och firade fars dag på lite olika håll så vi hann helt enkelt inte med matlagningen inför veckan. Nu på slutet har det faktiskt blivit mealprepping lite mitt i veckan sådär. Söndagar har vi oftast fullt upp med skridskoskola och annat och eftersom vi båda två är hemma på veckorna så passar det bättre att göra det på en vardag. Så det ska fyllas på helt enkelt.

    Alltså vet ni vad? Jag känner typ .. jag har typ ingenting att komma med. Varken här på bloggen eller på Instagram för den delen. Det enda jag uppdaterar er om är att jag tränar, äter och jobbar. Men det är ju det enda jag gör. Vardagen är rätt händelsefattig jämt nu och vi har liksom fastnat i ett ekorrhjul som bara snurrar på. Jag gillar ju att dela med mig av vår vardag och allt som händer runt omkring, men just nu är det inte mer spännande än såhär. Jag jobbar ju som ni vet hemifrån med mitt företag och Jonas är föräldraledig med Hollie. Hans schema ser ungefär ut såhär:

    08:00 – Lämna Charlie skolan
    09:00 – Lämna Lias dagis
    10:30 – Lägga Hollie
    13:00 – Hämta Charlie skolan
    14:00 – Hämta Lias dagis
    sen äta och träna typ.

    Vi bägge tränar ju mycket just nu så vi försöker liksom få ihop livspusslet och sen är det rätt händelsefattigt utöver det. Det kanske är många som känner igen sig i det här? Att efter sommaren blev det liksom rätt dött. Man hittar ju inte på saker på samma sätt nu, speciellt inte i ett regnigt och grått november. Känns bara som att den här månaden är en transportsträcka. Vi pratade i alla fall lite under promenaden om att försöka hitta på några saker i alla fall, boka in något så det känns lite roligare. Typ badhuset (JIHAAA), ishallen och lite småturer. Vad kan man liksom göra nu. Inspirationen är rätt bortblåst. Nu har det i alla fall blivit kallare ute och det snöar idag så hoppas att det lägger sig lite så man kan köra lite rolig utelek.

    Jag tänker (jobbmässigt) att det inte gör något att inspirationen är låg, precis som med motivationen. Den kommer och går. Det gör ingenting att det är svårt ibland, jag känner aldrig någon stress eller press över varken innehåll på Instagram eller här på bloggen. Det ska ju spegla vardagen precis som den är, och just nu är det såhär. Punkt slut hehe.

    MEN om jag ska säga något positivt då så går träningen förjävla bra just nu. DÄR har jag ingen brist på motivation kan jag säga. För första gången på länge så känner jag verkligen att jag utvecklas och jag utmanar mig mer än vad jag gjort tidigare genom att höja vikter och våga. Kul kul kul! Jag har ju varit väldigt försiktig ända fram tills nu egentligen för att jag varit rädd att kroppen inte ska hålla efter graviditeter och annat. Men jag känner att jag litar mer och mer på att det funkar och jag har aldrig varit så smärtfri som jag är nu. Eller ah, smärtfri och smärtfri. Benpasset jag körde i lördags gjorde så att jag inte kunnat sitta på min röv i två dagar. Men det är ju en bra smärta, eller hur man ska uttrycka det.

    På grund av min rövsmärta och lite andra anledningar så har jag kört vila sen i lördags men idag ska jag träna, det ska bli skoj. Nu ska jag käka lite lunch och sen laga mat. Ha en fortsatt fin dag hörni.

    Bild på författare av texten, Isa Hult Westerlund. Licencierad kostrådgivare sen 2023

    Isa Hult Westerlund

    Grundare av Hälsorus


  • Akta alla ömma tår


    Gooodmorgon kära läsare, det är onsdag och klockan är runt 07. Jag har precis intagit min position på kontoret, jag var tidig ut idag. Vaknade och kände att jag hade arbetslust och en miljard idéer. Annars har jag ganska svårt att komma ut på morgonen trots att jag bara har ca 4,5 meter ut till kontoret haha. Mitt kontor ligger ju ute i garaget på baksidan och där har vi ingen lampa, inte för att jag är mörkrädd men det känns ju lite kusligt att gå bak där. Vi skulle ha satt upp en lampa utanför dörren när vi renoverade men glömde av det, för det var ju mitt på sommaren och det var ju aldrig riktigt mörkt. Imorse kom jag dock på den briljanta idéen att sätta upp en ljusslinga någonstans här bak så att det blir lite ljus i alla fall, och det är ju mysigt med utebelysning så det får vi fixa.

    Ja i alla fall, nu har jag vågat mig ut haha. Jag har precis skrivit ihop en to do list med saker jag ska göra idag och den består av ungefär 15 punkter så det är väl bara att sätta igång. Men först av allt ska jag skriva ett blogginlägg här och njuta av dagens första köpp. Jag tänkte faktiskt att jag skulle uppdatera er lite kring min träning och hur jag tänker kring kosten osv nu. Sist vi snackade om saken var nog i våras när jag gick på kostschema och testade att gå efter mitt egna upplägg i några månader. Till en början var det meningen att jag skulle köra 12 veckor med start från januari men sen bara fortsatte jag, över hela sommaren egentligen. Mitt koncept går ju ut på att hitta en balans och det har liksom inget slut egentligen, och det lyckades jag väl hitta eftersom jag inte ens ville sluta efter min ”testperiod”. Målet då var ju en viktnedgång inför sommaren (ja det är okej att vilja gå ner i vikt).

    Vad har jag för mål nu då? Ja, alltså just nu under vinterhalvåret så har jag lagt upp det lite annorlunda för första gången i mitt liv. Istället för att ligga på ett underskott i kombination med att jag tränar försöker jag nu ligga på ett lätt överskott. Mitt mål är att bygga muskler nu under hösten/vintern och att bli STARK, för att sen i januari lägga mig på ett underskott igen och skala kroppen för att få synligare muskler. Jag räknar inte kalorier och har egentligen ingen koll på mitt intag. Jag går på känn och vet ju av tidigare erfarenheter vad jag ska äta för att hamna rätt. Jag äter 4-5 mål om dagen som vanligt och är väl lite extra noga med att inte missa något mål och fyller på om jag känner att jag hamnar lågt. Sen ser jag till att få i mig tillräckligt med protein, det får jag ofta via kosten om jag äter matlådorna som vi gör annars tar jag en proteinshake.

    När det gäller träningen kör jag efter ett upplägg och är inne på vecka 5 nu. Jag försöker få till 4 pass i veckan men tar det lite som det kommer. Ibland får jag till 3, ibland 5. Jag har ju en hel del att anpassa mig efter och ibland går inte livspusslet ihop helt enkelt och det är mer än okej. Men jag försöker få till så mycket träning jag hinner och fokuserar på tung träning. Just nu kör jag bara styrketräning på gymmet, ingen cardio eller annat. Det märks verkligen i träningen att jag äter lite mer och har energi över, vilket gör träningen mycket roligare också.

    För mig är det här bara 110% kul och jag ÄLSKAR att exprimentera, utmana mig själv och testa saker. Det är bäst att jag säger det. För jag upplever att det ofta är sån hets kring att man ska vara så nöjd med sig själv och älska sig själv precis som den man är och hur man ser ut. Det köper jag MEN, det är inte riktigt så jag funkar. Jag mår som allra bäst när jag tränar och äter hälsosam mat vilket resulterar i att jag känner mig pigg, glad, stark och inte begränsad på något sätt (bekväm och smärtfri). Jag drivs av att ha något att sikta mot och resan dit gör BARA gott för mig, både för kroppen men framförallt huvudet. För mig finns det absolut inget negativt med att vilja göra en förändring. Jag skulle kunna skriva en bok om det men låter bli, i don’t örk dissusioner och möta andras åsikter så att säga. Alla får göra precis som dom vill, det här är mitt sätt.

    Min motivation till allt detta sitter typ djupt rotat i mig sen graviditeterna med grabbarna framförallt. Med Charlie gick jag upp väldigt mycket i vikt, tror jag vägde typ 120 kg som mest. Det var min första graviditet och jag gick in med inställningen att jag kan lika gärna äta ALLT, för jag ska ändå bli tjock haha. Rörde mig absolut ingenting under graviditeten och hade sån foglossning att jag fick gå med kryckor på slutet. Sen fick jag ju Lias tätt efter (det är 1,5 år mellan dom) och den graviditen var minst lika påfrestande för kroppen + att jag hade en bebis att ta hand om och min kropp hade inte återhämtat sig ett dugg efter Charlies graviditet när jag blev gravid igen.

    Jag minns känslan av att ha konstant smärta och att vara så begränsad. Jag satt mest och tittade på. Varje sommar satt jag i mina svärföräldrars hammock och tittade när alla lekte på gräsmattan för att jag kunde varken springa eller sitta ner på gräset. Fick säga nej till allt barnen frågade mig om, jag kunde liksom aldrig vara med. Och DEN känslan sitter kvar i mig. Att vara en åskådare i barnens liv är inget jag vill vara. Det har jag varit tillräckligt, jag vill vara med. Att träna och möjligvis droppa några kilon handlar inte om att vara smal eller se ut på ett visst sätt, det handlar 100% om funktionen. Mina rövhattar är 6 och 5 år och tempot blir inte lugnare direkt + att vi dessutom har en helvild snart 1,5 åring här hemma nu också. Jag gör det för att orka.

    Det blev ju typ en hel bok det, som vanligt när jag kommer in på ett spår. Men jag tycker ändå att det är viktigt att lyfta. Det kan finnas mååånga anledningar till varför man vill ”komma i form”, varför har vi skapat en tabu kring det?

    Och med det sagt, ni får som vanligt hänga med på den här resan också, både här på bloggen och Instagram. Det är bara att följa så kommer ni inte missa någonting.

    Nuuuu ska jag ta mig an mina 15 punkter på listan, hoppas att ni får en riktigt fin onsdag kompisar 🤍

    Bild på författare av texten, Isa Hult Westerlund. Licencierad kostrådgivare sen 2023

    Isa Hult Westerlund

    Grundare av Hälsorus