BLOGGEN

Nej men HEJ, long time no see. Jag påbörjade ett blogginlägg förra veckan men då ringde telefonen och det blev vabbelivabb resten av dagen, sen kom jag av mig och inlägget blev bortglömt helt enkelt. Det är lite så allt är överlag just nu känner jag. Ett steg fram och två tillbaks hehe. INGENTING går som det ska och motgångarna avlöser varandra 💁🏼‍♀️

MEN, jag har kommit till en punkt då jag bara känner att.. nu handlar det om min inställning och jag måste ta tag i det. Jag har fastnat i ett negativt tankemönster och det blir bara en ond spiral. Jag känner igen det här från när jag mått dåligt tidigare. Gnället kommer liksom automatiskt, stort som smått, och det sätter sig. Man blir mer påverkad än vad man tror av att gå runt och mata sig själv med negativa tankar hela tiden. Jag hinner knappt vakna på morgonen innan jag ritar fan på väggen och ser problem i allt. Gissa vilken start man får på dagen om man börjar med: fyfan vilket törligt väder, jag är trött, orkar inte lämna barn, jobbigt att göra frukost.. och ah, ni fattar.

Så nu försöker jag anstränga mig lite extra att tänka positiva tankar, för att det ljusa ska få lite mer plats helt enkelt. Det kan handla om att bara lyfta och lägga märke till små positiva saker i vardagen när det väl sker exempelvis: kaffet smakar gott, kul med jobb, ingen bråkar i bilen, bra träningspass osv osv. Man får liksom börja från scratch, sen går det ganska snabbt att komma in i det tycker jag.

Så med det sagt så ska jag faktiskt ta upp 3 positiva saker från denna morgon.

1. Lämningen gick superbra, inga protester från grabbarna och dom hjälper mig så snällt med Hollie. Hon blev såklart ledsen när jag lämnade men hade gråtit klart innan jag gick ut.

2. LJUSET, det är ljust när jag lämnar barnen på morgonen och på slutet har det faktiskt varit en hel del sol vilket jag verkligen uppskattar och mår bra av.

3. Jag hann dricka en kopp kaffe innan vi behövde åka för att Jonas hade laddat och satt på kaffebryggaren.

Denna starten gjorde ju att jag kände mig liiiite mer redo för en tisdag än vad jag annars brukar göra haha. Klockan har närmat sig lunch och jag har suttit nu på förmiddagen och redigerat poddens tredje avsnitt som släpps idag. Det är verkligen så roligt att vi kommit igång med podden 😍 både jag och Jonas tycker att det är dretkul.

Nu hoppas jag bara att fler tycker att det är värt att betala den lilla summan i månaden som krävs för att lyssna på oss när vi tölar. Jag kan ju tyvärr inte bjussa på ALLT gratis! Jag har fått en del frågor om varför man måste betala för att lyssna på podden och det är helt enkelt det korta svaret. Det här är ju mitt jobb. Jag uppskattar varenda kotte av er som väljer att bli medlemmar, det betyder mer än vad ni kan tro ❤️

För er finns avsnitt 3 ute nu, klicka på bilden för att komma dit 👇🏼

Nu ska jag laga något gött till lunch och fortsätta med lite jobb på hemsidan. Hoppas ni har en fin tisdag och testa gärna mitt lilla ”tänka positivt trick” om ni känner att det är lite motigt just nu. Tänk på att det har vänt nu och vi går mot ljusare tider ☀️

Hej på er. Det är söndag igen och jag tänkte försöka recapa litegrann. Det var ju nån vecka sen jag uppdaterade bloggen och sist vi hördes hade jag ju precis dragit ut min tand och Bollans inskolning på förskolan höll på för fullt.

Vart står vi nu då? Jo, inskolningen är klar och vi tog oss ett stort kliv in i verkligheten i måndags då Jonas gjorde sitt första arbetspass på 8 månader och alla barn lämnades åt olika håll och kanter. Alltså, jag skulle ju ljuga om jag sa att jag har mått bra den här veckan. Den här omställningen har gjort mig lite knäpp tror jag. För barnen har allt funkat superbra. Hollie trivs som fisken i vattnet på sin förskola och Charlie är jättenöjd över att ha fått börja fritids.

Men ah för mig, jag vet inte. Jag har aldrig känt mig så LOST som jag gör nu. Förhoppningsvis känns det lite bättre om jag bara får skriva av mig lite här. Men jag känner mig bara ganska tom och förvirrad. Den här veckan har jag helt seriöst funderat på att lägga ner Instagram, jag vet inte om det är värt tiden jag lägger ner längre? Jag känner att jag bara ger och ger hela tiden och liksom inte får så mycket tillbaka. Speciellt när jag väljer att vara så personlig och sen är det som att man bara pratar till tomma intet ibland, jag vet inte om jag har tröttnat på det faktiskt, fråga mig imorgon så kanske jag känner helt annorlunda haha.

Jag försöker att inte ta allt som jag tänker så allvarligt och skyller på att det är januari haha. Januari brukar vara en ganska speciell månad för mig, jag vet inte varför. Jag tror typ att det har med att göra att december är så jäääääkla mysig och fartfylld och det händer nått hela tiden. Sen efter nyår händer det liksom ingenting och det blir typ lite dött. Det gör mig absolut ingenting och det är ju skönt att det lugnar ner sig men känslan i kroppen blir lite såhär: ”jahapp, och nu då?!”

Och inte nog med det så blev ju vår vardag väldigt annorlunda i samma veva, då hela familjen ska dela på sig och vara på fem olika ställen hela dagarna. Jag trivs inte alls med en sån livsstil, jag vill spendera MER tid med familjen och jag ska jobba röven av mig för att det ska bli så i framtiden.

Men ah, jag försöker tänka att vi i alla fall går mot VÅR och ljusare tider. Jag tror att jag börjar bli ganska färdig med vintern nu. Vi har haft världens finaste vinter och det är så kul att vi har haft så mycket snö, men man börjar bli ganska klar va? Jag längtar så otroligt mycket efter att kunna sätta mig UTE med en kaffekopp, ha öppen altandörr, få frisk luft och gå långa promenader på barmark. Jag tror att jag aldrig har längtat efter vår så mycket som jag gör nu.

Detta blir århundrades rörigaste blogginlägg, jag fattar. Men det är rätt rörigt nu.

Munnen läker i alla fall helt okej. Jag såg ju fram emot att komma tillbaka till träningen och hann köra ett pass typ sen åkte jag på bihåleinflammation. Den här gången fick jag dock antibiotika utskrivet direkt så jag kunde börja på en 10 dagars kur väldigt snabbt, till skillnad från förra gången. Så jag är faktiskt redan mycket bättre så det känns skönt. Jag får nog bara konstatera att Januari inte var en träningsmånad för mig. Men skönt med lite återhämtning också. Nu laddar jag batterierna för att köra stenhårt i februari, och hoppas att jag har bättre förutsättningar då.

Jag kommer skifta lite fokus kring träningen nu och lägga upp det lite annorlunda framöver eftersom jag har nya mål, hur kan vi ta i nästa inlägg. Tack för att du har läst, om du har gjort det.

OCH DU, jag fattar att det kanske inte känns som värsta grejen för dig. Men för mig är det viktigt och avgörande om du kan hjälpa mig genom att gilla, kommentera eller sprida det jag gör på Instagram på ett eller annat sätt om du uppskattar det jag gör ❤️

Ja, för ääääntligen blev jag av med den där jävla tanden. Ursäkta språkvalet men ah. Ni som hängt med här ett tag vet att det har varit en utdragen process, och NU kan jag äntligen sluta tjata om det. Som ni har längtat. Först ska jag bara gnälla lite över hur ont jag har hehe. Nej men det går ändå ganska bra tycker jag. Jag var ju mentalt förberedd på att det skulle bli jobbigt efteråt så det känns typ okej ändå. Men alltså nu såhär dag 5 har jag ju mindre ont än vad jag haft konstant i 3 år, SÅ SKÖNT! Nu fattar jag ju va jag har gått runt och haft ont länge.

Det börjar ju såklart bli jobbigt med att inte kunna äta ordentligt. Jag äter fortfarande bara flytande saker, jag vågar inte riktigt ge mig på något annat än, är LIVRÄDD för att få komplikationer så att dom behöver vara där och gräva igen. Jag tycker ju inte själva tandläkargrejen är läskig men efter min första kaosförlossning så tycker jag att det är väldigt jobbigt att ligga ”låst” och känna mig fasthållen. Och sen att ha folk nära, i fejset liksom. Därför fick jag lugnande inför det här besöket och det hjälpte mig nog mycket. Tyckte inte att jag kände av det så mycket till en början men det måste jag ha gjort för reagerade inte ens med en gnutta ångest när dom täckte över ansiktet, det jag hade varit mest nervös för.

Så nu är det väl bara att låta käften läka. Jag saknar träningen SÅ mycket. Men jag tänker att det inte är någon idé att ens försöka sig på något innan jag kan äta ordentligt. Lite skönt för kroppen att få sig lite vila också kanske efter en ganska intensiv period med träning under hösten/vintern.

Och lilla Bollan då, hon har ju gjort sin första inskolningsvecka på förskolan nu och det går så bra, det har inte alls varit så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Redo är man väl aldrig men. Det är Jonas som har varit med henne alla dagar förutom igår, då fick jag hänga med. Alltså när jag skolade in grabbarna var det en skräckupplevelse. Jag vet inte om det är för att jag har gått i terapi typ 83930 timmar men det känns verkligen så bra den här gången. Vi är så nöjda med den nya förskolan och personalen också, känns verkligen tryggt och det syns på henne att hon trivs, det gör så himla mycket! Det kommer bli superbra.

Nu ska jag avsluta här och hoppa i ytterkläderna, hela familjen ska gå och hämta Charlie som slutar skolan nu vid 13, sen ska vi nog ta en sväng förbi affären på vägen hem och köpa lite fredagsmys till ongera. Jag får väl unna mig en ny smak på söppa eller nått 🥳

Ha en fin helg hörni ❤️

Godkväll kompisar, klockan är strax efter åtta på kvällen och det är söndag. Vi har haft en riktigt mysig dag idag som startade med skridskoskola för grabbarna, jag och Bollan stannade hemma och bara tog det lugnt och lekte lite under tiden. Det är så skönt när vi delar upp oss sådär ibland så att man kan lägga allt fokus på ett barn istället för att försöka räcka till åt alla, vilket är helt omöjligt just nu.

Efter skridskoskolan fixade vi lite lunch sen åkte jag iväg till gymmet och tränade veckans femte och sista pass. Jag och Jonas tränade ju tillsammans igår och då körde vi riktigt tung träning så jag hade redan väldigt mycket träningsvärk i kroppen, så det var lite jobbig träning idag men jag fick till ett bra pass ändå. Jag vet ju inte riktigt hur det kommer bli med träningen nu framöver därför kändes det riktigt skönt att få krama ur det sista.

När jag kom hem från träningen trotsade vi kylan och tog oss iväg till pulkabacken en sväng. Det har ju varit så sjukt kallt dom senaste dagarna så vi har faktiskt hållit oss inne, det har känts för kallt för att ta ut barnen, speciellt lellrompa. Nu var det -16 och det var nog på gränsen det med. Men det var skönt att komma ut och få frisk luft en liten stund i alla fall. Jag tror (vet) att hela familjen mådde bra av att få rastas lite. Man klättrar ju lätt på väggarna när det blir långa dagar inomhus såhär, speciellt om man bor i en skokartong.

Under eftermiddagen har vi bara tagit det lugnt, hela familjen var lite slitna efter vår lilla sväng till pulkabacken.

Nu väntar en riktigt vemodig vecka som jag inte ens orkar tänka på just nu haha. Först och främst ska jag till Käkkirurgen imorgon IGEN och förhoppningsvis bli av med visdomstanden den här gången. Sen är ju barnens jullov slut och vår lilla sejsej ska börja skolas in på förskolan 😳.. Känslor kring det? De kan vi prata om någon annan gång. (Obs! VART TOG TIDEN VÄGEN??) Det här hör ju till och det är tredje gången vi gör det men jag är absolut inte redo.

Vi får se hur mycket jag kommer uppdatera i veckan, det beror helt och hållet på hur käften och hjärtat mår ❤️

Nej men goddag hörni, idag är jag riktigt jäkla slapp och har inte ens tagit mig ut till kontoret för att jobba. Jonas och barnen åkte iväg imorse för att hänga lite hemma hos svärföräldrarna idag, skönt för alla att komma ut ur huset lite. Och skönt för MIG som kan jobba nerbäddad i soffan hehe. Jag har precis gjort klart några punkter som jag satte upp för dagen. Bland annat att sätta en planering för mitt arbete första kvartalet 2024, jag behöver struktur för att fungera. Så ja, jag har skrivit listor i drivor. Det gillar vi!

Jag ser så mycket fram emot ett nytt år och jag är så pirrig och kanske lite vettskrämd över att inte veta hur något kommer bli. Men det är ju det som är lite tjusningen med allt i livet väl, att man inte riktigt vet. Det är ju själva resan som är målet, för att vara lite klyschig. Det hade ju inte varit lika roligt om man hade vetat precis allt som skulle hända. Jag och Jonas har väldigt mycket drömmar om framtiden men samtidigt påminner vi varandra OFTA om att bara njuta av det som är NU också, fatta vad mycket man går miste om om man bara tänker framåt hela tiden.

Ett sånt exempel är vår boendesituation, vi bor ALLDELES för trångt och vi får rikspanik varje dag typ. Men vi VET att vi kommer bo större om några år. Och när vi sitter där i vårt framtida vardagsrum som troligtvis är större än hela vår boyta nu så kommer vi sakna den här tiden. Vi startade ju vår historia här, alla våra tre barn tog sina första steg på vårt sletna köksgolv. Jag sitter mer än gärna på golvet framför tv när vi inte får plats i soffan allihopa, för sen kommer bara jag och Jonas sitta och där och uggla i vår ensamhet när barnen är iväg på sitt. Och det gör inget att ungarna tjatar hål i huvudet på mig, för sen kommer ingen ropa mamma efter mig mer.

Det är klart att jag längtar framåt och jag som person är otroligt driven och aldrig någonsin nöjd. Men jag vill inte missa allt som händer efter vägen, så gång på gång påminner jag mig själv om att bara bromsa och INTE se framåt för mycket. Men mål har jag, det ska gudarna veta.

På tal om mål. Anledningen till att jag började skriva det här inlägget var för att upplysa er lite om hur jag tänker kring kosten och vad jag har för plan framöver. Men som alltid när jag börjar skriva svävar det iväg, men ja.

Efter en höst/vinter med MASSA träning och fria tyglar när det gäller kosten är jag 100% redo för en ny utmaning. Jag kommer att lägga mig på ett underskott en tid framöver för att jag vill minska i fett%. Jag vill såklart behålla muskelmassan så fokus kommer att vara på proteinintaget och sen som sagt ligga på ett lätt underskott, tona kroppen helt enkelt. Jag har redan smygstartat men har en grej jag måste göra först innan jag kan köra ”ordentligt”. Jag har nämligen fått en tid (IGEN) att bli av med min tandjävel, så jag hoppas verkligen att det blir gjort till veckan. Sen kommer jag köra på så fort jag kan äta som en normal människa igen.

Jag är så pepp på att komma in i lite mer rutiner när det gäller kosten igen och äta regelbundet, och framförallt äta mat som bidrar med lite mer energi. Min energinivå är inte bra just nu och mitt intag av diverse skräp är helt klart en bidragande faktor så det är verkligen dags för en förändring och bryta lite vanor. Träningen kommer jag köra på som vanligt med, kanske prioritera lite mer promenader och rörelse. Det blir kul, häng på vetja!