Goddag. Då var det måndag igen, som det brukar vara en gång i veckan.
Klockan är 15:31, jag sitter vid köksbordet och jobbar för tillfället. Vi har flyttat in min stora dator så jag sitter här och jobbar när jag behöver använda den, mitt i köket. Det började med att internet krånglade ute på kontoret. Så därför flyttade vi in den och sen har det bara blivit så. Det är jävligt opraktiskt egentligen men jag har blivit bekväm. Kanske ska ta tag i att flytta ut den igen, och att flytta ut MIG.
För dom som inte vet då så har jag mitt kontor ute i garaget (3 meter från ytterdörren), ett förråd som vi renoverat. Så egentligen har jag ett jättebra ställe att sitta och jobba på men.. det har inte blivit att jag tagit mig ut dit. Jag vill göra om där ute lite också, jag får ingen bra känsla och det är väl kanske därför jag inte vill sitta där ute heller. Behöver göra det lite mer mysigt och hemtrevligt, DET ska jag göra.
Men gud va jag måste sluta använda ordet lite. Har skrivit det hundraelva gånger hittills. Det är inte LITE de.
I alla fall, det är måndag och ny vecka. Jag känner mig rätt sliten efter helgen. I fredags var jag ju faktiskt lite aktiv på Instagram till och med, körs i taket. Så där fick ni hänga med mig hela dagen. Jag var bland annat till stan och fixade lite jobbärenden, sen tränade jag mellan mer jobb innan vi hämtade barnen vid 15. Vi tog en promenad och hämtade dom så vi gick förbi godisaffären på hemvägen, det tog ju sin lilla tid så hann umgås en timme eller något innan det var dags för mig att åka till jobbet.
I min roll som ungdomssamordnare jobbar jag en helg i månaden på fritidsgården som ligger här jag bor. Då jobbar jag när vi har öppet för dom äldsta klockan 17-01 både fredag och lördag. Alltså det är sååååå roligt. Gillar verkligen att jobba med ungdomar och är så tacksam att jag kan kombinera allt jag vill göra och jobbar med. The best of flera världar. Det är även åt ”Hubben” som det heter, som jag jobbar med marknadsföring och sociala medier mm. några timmar i veckan. Också kul. Kul kul kul.
Såååå. Idag har jag bland annat gjort klart en affisch som ska vara till ett av våra happenings under höstlovet sen har jag också jobbat med eget. Nu ska jag snart sluta jobba för idag, jag har en punkt kvar på min to-do-list idag och det är att träna. Får se vad det blir.
Hej och hej å hå, jaha här sitter jag och ska skriva ett blogginlägg helt plötsligt, efter sisådär asmånga månaders radiotystnad. Jag gick faktiskt in på bloggen nu själv för att kolla när jag skrev ett inlägg sist för det kändes verkligen som att det var ett bra tag sen. Och OM det var, den 2 november 2024 skrev jag om att vi hade ”höstlov och hosta” såhär typ två veckor innan höstlovet 2025.
Typ där någonstans i tiden började saker förändras lite, som ni kanske också märkt på min (o)aktivitet på Instagram. Jag vet inte hur mycket jag vill gå tillbaka i tiden egentligen, inte alls tror jag. Förlåt i förhand för att jag kanske kommer prata mycket i gåtor nu men jag har inte riktigt kunna bestämt mig för HUR öppen jag ska vara. Jag har vridit och vänt på mycket och har i alla fall kommit fram till att lite av skiten ska ut. Jag måste nog göra det för att kunna börja om. För jag vill gärna hitta tillbaka igen. Hitta tillbaks till glädjen att göra det jag gör. Framförallt när det gäller Instagram.
Där har ju skon klämt till att börja med. Det har fan inte varit kul. Jag har inte trivs på Instagram alls. Det har varit en ohälsosam ”arbetsplats” där jag lät mig själv bli påverkad på ett sätt jag aldrig annars har blivit. Jag började jämföra mig med andra, prestationsångest och en OVILJA att göra precis som alla andra drabbar en – på ett jävla sätt! Att jobba i algoritmernas motvind tar på krafterna. Det sa bara stopp.
Sen slutade jag göra allt som jag tidigare gjort – prata utan att tänka, lägga upp utan prestation, göra det på mitt sätt, inte bry mig om vad andra gör/tycker. Vad hade jag kvar då? Nada choklada. Jag som aldrig någonsin har brytt mig om vad andra tycker började göra det och F A N va sårbar man blev då. Tappade självförtroendet helt. Varje gång jag la upp en händelse tänkte jag: men snälla va ointressant, VEM vill se detta? and there we go.
Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra med allt men jag tänker att detta ska vara ett första steg i alla fall. Att göra en sak som jag tidigare värderat högst: att vara ärlig.
Jag har väl känt lite att antingen så skiter jag i allt, eller så försöker jag hitta tillbaks till det jag en gång gjorde, det Hälsorus syfte var från början och det som gav mig något. Och just nu är siktet inställt på det sistnämnda.
Jag älskar att skriva, jag mår bra av att skriva av mig. Bloggen ska vara ett första steg i rätt riktning tänker jag. För det var HÄR det började låsa sig först, när jag helt plötsligt började radera meningar och omformulerade stycken tills batteriet i datorn dog för att det skulle bli perfekt. Nu ska jag bannemig skriva utan att tänka. Ni som vill ni läser. Men detta är mest för min skull. Det kommer säkert inte vara asintressant. Men det är i alla fall JAG som skriver.
OCH jag tycker verkligen att det är otroligt mysigt och roligt att gå tillbaka och läsa om vår vardag i bloggen, stort som smått. Tänk i framtiden, en bok om vårt liv, sånt som man annars inte hade kommit ihåg. Ska dock inte ta med det här inlägget då. Deppigt värre.
Nu har jag testat att vara opersonlig ett tag, det var rätt meningslöst. Och med det sagt sätter jag punkt för det här inlägget. Vi hörs väl nästa gång runt höstlovet 2026 hehe nerra ❤️
Long time no see. En återkommande fras jag brukar inleda med när jag väl får tummen ur att uppdatera bloggen hehe. Det är lördag. Lördag den 2:a november. Klockan är strax innan 10 just nu. Jag har precis kommit hem efter att ha tagit mig en lång och härlig promenad nu på morgonen. Det var så otroligt skönt ute, SOL och kyligt i luften, till och med så att jag frös lite. 10/10 väder om ni frågar mig. När jag kom tillbaka från promenaden blev jag serverad två äggmackor som jag plockade med mig ut till kontoret, och nu sitter jag här.
Jag ska jobba ikapp lite som jag missat i veckan. Har ni hängt med lite på Instagram så berättade jag tidigare i veckan att vi skulle vara lediga hela höstlovet med barnen. Ett beslut som vi tog för att samtliga familjemedlemmar behövde en PAUS från vardagen. Det har verkligen gått i ett sen skolan började efter sommaren och det var som att vi alla fem gick runt på någon slags reserv på slutet. Och såhär i efterhand var det 100% rätt beslut att ta en vecka ledigt. Så välbehövligt för alla! Bara att få gå upp på morgonen och starta dagen i ens eget tempo utan att rodda med morgonbetyr och komma iväg i tid mm. och sen såklart att få spendera tid ihop.
I början av veckan skrev vi ihop en lista på saker som vi kände att vi behövde fixa som vi annars inte hinner med, och aktiviteter som hela familjen ville passa på att göra när vi var lediga. Jag och Jonas fick dock fylla på med några punkter där eftersom det enda grabbarna kom med var att spela tv-spel (😴). Så vi har bockat av många saker den här veckan, några mindre roliga men skönt att få det gjort så som att höststäda altanen och slänga skräp. Det är så otroligt skönt och tillfredställande att bli av med saker som tar plats, speciellt när man bor i en skokartong som vi gör. Det är ett ständigt pågående projekt att försöka få ihop det här hemma. SOM jag längtar till ett större hus.
Vi hann ju kliva in i NOVEMBER under veckan också. Det känns helt sjukt tycker jag. September och oktober bara flög förbi. På både gott och ont. Jag misstänker att det kommer bli detsamma i både november och december för jag har mycket på gång. Vetni, det gör mig inte ett dugg att det bara är två månader kvar på detta år. Jag längtar så efter att få lägga det här året bakom mig och börja om på ny kula. Jag och Jonas pratade om det när vi var ute och gick häromdagen. 2024 har varit ett riktigt rövår för oss, det absolut sämsta av våra snart 9 (?) år tillsammans på många plan. Motgångarna har liksom avlöst varandra konstant. Vi är så vana att allt blåser i motvind att vi inte reagerar längre, som här om dagen när Jonas bara skulle fixa en grej snabbt på taket och råkade såga av sladden till värmepumen (den låg åt helvete konstigt placerad vilket han såklart inte visste) så kom han in och berättade det och ja bah: ”mjaaaa, de kan jag tänka mig 🙂” haha så ja, ni fattar. Jag sätter gärna punkt för 2024. Men först har vi några ljusglimtar kvar – utbildning, Lillis födelsedag och jul. Sen ska vi väl försöka allt vi kan för att vända på oturs-skutan men vi åker bara med jämt nu.
Det har inte blivit så mycket träning för mig på slutet, jag har varit lite halvsjuk i över tre veckor. Det började med en förkylning men har fortfarande kvar hosta som aldrig vill ge sig. Så jag har tagit det väldigt lugnt på slutet så att det ska gå över någon gång. Det gör mig lite frustrerad för ni vet att ny månad brukar innebära ny utmaning för mig, och egentligen är jag otroligt taggad att köra något men jag får ligga lite lågt ett tag till för att jag har helt enkelt inte förutsättningarna just nu.
‼️Om man ska sätta ett mål är det otroligt viktigt att man tar reda på vilka förutsättningar man har FÖRST, inte tvärtom. Om man sätter ett mål som inte stämmer överens med ens förutsättningar så är det redan dömt att misslyckas och det kommer inte göra en mer motiverad direkt. Till exempel till veckan ska jag på utbildning i Karlstad måndag-fredag 07:30-17:30 ish, sen har jag en annan grej på stationen tisdag 18:00-21:00 och övning 17:30-20:30 onsdag. Sen kliver jag på beredskap 18:00 på fredag och går av måndag 06:00. Det hade varit helt orimligt om jag satte upp typ ett mål att promenera varje dag, eller att köra x antal gympass. Hur ska jag hinna/orka det? Värt att tänka på – tips från coachen 👊🏼 motivationen kommer av att man lyckas, så att sätta rimliga mål är verkligen A & O.
Så med andra ord, jag tar det lite som det kommer nu. Det finns mycket annat som behöver prioriteras för stunden.
Nu ska jag bannemig ta och avsluta här och ta en köpp i solväggen. Ha en fin helg kompisar!
Halloj mina kära följare och läsare. Kul att ni ändå klickar på länken och tar er hit. Det här med bloggande är ju ett koncept som i stort sett vart utdött sen den sista dinosaurien dog typ. Det är väldigt få som tar sig tiden att läsa en längre bloggtext. Jag tror att det har med att göra att vi är så bortskämda nu för tiden. Allt ska ju gå så snabbt som möjlig och man ska helst inte behöva anstränga sig värst mycket, lägga tid på att läsa liksom, vem gör det? Jag har till och med hört (kanske otroligt sen på bollen) men att folk lyssnar på poddar etc i ett snabbare tempo? alltså.. gör NI sånt här? Mig ger det lite magsår. Är inte livet rätt körigt och stressigt som det är? När ska man andas? Djupa frågor nu hörni.
MEN, jag tycker forfarande att det är kul och otroligt skönt att få skriva av mig ibland. Det är som att mycket av det jag har inom mig försvinner när jag får skriva dom här blogginläggen. Sen hur många som läser eller inte, det förtäljer inte historien som man säger.. eller ah de kanske man inte gör, men ändå. Ni fattar. Jag uppskattar varenda kotte av er som kommer in hit och läser i alla fall. Ni är mina trogna juveler.
Vad ska jag berätta om dig då tro. Jag har det fan kämpigt. Jag famlar runt i en jävla dimma fortfarande och bara väntar på att se ljuset i tunneln. Det är som att det är en distans mellan mig och verkligheten och jag försöker liksom ta mig dit men det är något vägen. Jag känner som sagt igen detta mående från tidigare försök av att äta p-piller och annan dret. Nedstämdheten och den frånvarande känslan är bekant. På ett sätt är det ju skönt att jag ”vet” vad det beror på men frustrerande på samma gång. Ah, nog pratat om det. Men det är svårt att dela med sig av sig själv när man mår som ett… streck! Följetången fortsätter. Ber till gudarna att skiten försvinner ur min kropp snart.
I alla fall, vi har klivit in i en ny månad och jag har bestämt mig för att köra lite utmaningar och sätta upp mål för september för att försöka tända någon slags gnista inombords. Jag mår väldigt bra av rutiner och att kämpa för och mot något, så jag tror att utmaningar kommer hjälpa mig att hålla huvudet över vattenytan och hitta motivationen igen. Dels har jag satt upp träningsmål men också lite mål när det gäller kosten. Jag ska inte göra något nytt, jag ska bara inte fortsätta så jag gör nu. Mindre tomma kalorier och mer näringsrik mat igen och framförallt njuta av maten som jag äter.
Ett av målen som jag satt upp är att ta en promenad varje dag. Det är något som jag snabbt prioriterar bort när jag blir lite för bekväm, och det är så synd för promenader är verkligen så bra för mitt välmående. Så jag SKA ta mig tiden att komma ut och gå en sväng varje dag – mycket för hjärnans skull. Sen kommer jag också fokusera mer på högintensiv träning och tyngre övningar på gymmet ett tag. Jag längtar till att känna en gnutta energi igen, vad mycket lättare det kommer bli att träna då 🤪
Hörni, helgen var mysig. Jag hämtar alltid barnen tidigt på fredagar, så när skoldagen var slut vid 13:10 tog vi helg. Det blev en väldigt lugn eftermiddag då barnens farmor och farfar tog med sig grabbarna på bio. Jag, Jonas och Bollan hängde i lekparken litegrann och bara följde henne och vad hon ville göra. Det är ju väldigt sällan man får tid med bara ett barn, så värdefullt verkligen.
På lördag förmiddag var Lias på kalas på Jumpyard. Jonas och Charlie hängde med och hoppade tillsammans under tiden. Jag och Hollie skulle bara vara hemma när resten av familjen var borta hade jag tänkt men när klockan var typ 10 fick jag en idé om att vi kanske skulle ta bussen in till stan för att möta upp min mamma och pappa som jag visste skulle på trav. Jag tänkte att Hollie skulle tycka att det va kul att kolla på hästar och skönt att komma hemifrån litegrann.
När jag gick in och kollade tidtabellen så skulle det gå EN buss klockan 10:30. Då satt vi i soffan i pyjamas båda två, jag var osminkad och drack kaffe. Jag som annars har extremt svårt med att fatta beslut fick för mig att jag helt plötsligt skulle bli en spontan människa och ta mig an detta lilla projekt. Ni som inte känner mig så väl förstår inte att detta är en omöjlig uppgift för mig annars som helst ska veta vad som händer fyra veckor i förväg och skriva typ tre A4 sidor med packningslista osv. Men vi gjorde oss i ordning, jag slängde ner lite blöjor i en väska och tog Hollie på höften och gick bort till busshållplatsen.
Att göra en sån sak är en väldigt stor grej för mig, att släppa på kontrollen och bara ta det som det kommer. Hollie tyckte det var superkul att åka buss och var så glad. Det var så mysigt att sitta och prata med henne och leta efter hästar och vatten efter vägen, lite tid tillsammans bara vi två. Sen mötte vi som sagt upp mina föräldrar som var på trav och hängde där en stund innan grabbarna anslöt när dom var klara på kalaset. Resten av lördagen blev lugn, vi tog en cykeltur och hängde ute hela eftermiddagen. På kvällen skulle vi precis sätta på en film när jag fick larm, så det blev inte så mycket filmtittande (synd hehe).
Söndagen spenderades i folketspark där det anordnades en familjedag i förmån för Barncancerfonden ❤️
Så, då känner jag mig lite tömd och kan fortsätta dagen. Hoppas att ni mår bra! Skriva gääääärna till mig i DM om ni vill prata eller funderar på något.
Ja men snälla, vad äääär det med mig. Jag är SÅ TRÖTT, hela tiden. Alltså det är ingen normal trötthet jag går och bär på heller. Den är helt sjuk. Tänk er en graviditetströtthet x 17 typ. Jag kan verkligen inte hålla mig vaken, inte ens på dagarna. Jag måste liksom lägga mig och sova på dagarna?! På kvällarna har jag alltid varit trött och somnat på soffan men det här är verkligen en helt ny nivå av trötthet. Igår tror jag att jag somnade till 4-5 gånger under dagen 😂. Jag vet inte om det är på grund av hormoner eller nån annan dret men frustrerande är det. Hoppas att det blir bättre när sprutan börjar gå ur kroppen, rätt ofestligt bara att det kan ta upp mot ett år innan den går ur.
Tröttheten kan ju såklart bero på något annat också men jag vet inte vad. Det är ju inte direkt så att jag lever annorlunda på något sätt eller typ äter eller tränar mer/mindre. Då är det lite svårt att lista ut vad det kan bero på. Speciellt NU när alla tre ungar sover hela nätterna (peppar peppar ta i trä) för första gången på många år, så jag sover ju bättre än nånsin. Men även om jag sover 8-9 timmar en natt så vaknar jag och är … trött. Får kanske gå iväg och ta lite prover om det inte blir bättre. Nått är bananas i kroppen i alla fall. Vi säger att det är p-sprutan och att allt blir bra snart, punkt slut.
Den här veckan har gått i ett hittils, som alla andra veckor. Vardagen drog ju igång på riktigt när skolan började i måndags. Barnen körde dock kortdag och gick bara 8-11 den dagen. På eftermiddagarna har vi grejat med grabbarnas rum. Vi har ju fått inse att dom växt ur sitt rum så som det var och att det behöver uppdateras lite. Så vi har plockat bort lite leksaker och fixat en soffa med ”gaminghörna” istället. Så nöjda och glada grabbar. Förtvivlad mamma bara som fattar att jag kommer se dom ännu mindre nu och att dom vill göra saker utan sin morsa 😰
I veckan har vi också fått till att spela in ett poddavsnitt som publicerades idag. Planen är att försöka släppa ett avsnitt varje torsdag nu i höst. Så vi får se lite hur jag ska göra med bloggen. Eventuellt kommer podden att ersätta bloggen så att jag babblar om sakerna istället för att skriva, att jag kanske kör lite one man show ibland och spelar in avsnitt själv utan min vapendragare Jonka. Så vill ni fortsätta följa mig (oss) på ett lite djupare plan än på Instagram så får ni gärna bli medlemmar på hemsidan och lyssna på podden.
Vi får se! Jag ska suga lite på den karamellen. Nu måste jag vila hehe
