BLOGGEN

HEJ, så var det fredag helt plöstligt. Den veckan gick bara av farten den. Ni kanske undrar vart jag tagit vägen dom senaste dagarna, radiotystnad på Instagram brukar ju vara ett tecken på att något inte är som det ska.

Men jag kan meddela er att så är inte fallet. Allt är precis som det ska va. Jag har bara lagt min tid, typ dom senaste dygnen åt mitt andra företag. Jag kom på en idé för 2-3 dagar som jag har snöat in på, och när jag väl snöar in… då snöar fröken in. Jag ber om ursäkt i förhand för felstavningar och helt galet formulerade meningar, jag är helt sopslut i hjärnkontoret. Det känns som att jag har bott inne på kontoret den här veckan. Jag tog mig en välbehövlig paus nu och satte mig ute på altan, eller ah.. paus kanske var att ta i eftersom jag har datorn i knät. Men lite miljöombyte i alla fall.

Jag försöker planera in och hålla mig till arbetstider för att komma in i rutiner som egenföretagare. Jag tror att det kan bli rörigt annars, speciellt nu när jag har hela familjen hemma och jobbar 100% hemifrån. Vi testar oss fram, får se vad vi landar i. Men ja så i alla fall, idag har jag bestämt att ta helg vid 16 ish, så de kommer jag säkert inte alls göra 😂 Jag ska visa vad jag jobbat med så fort jag är klar.

Jonas och barnen är iväg på en tur idag, fredagsmys ska inhandlas och sen har jag satt dom på att köpa lite grejer till mig som jag behöver. Får se när dom dyker upp.

Igår var vi på sommarfest på dagis. Första sommarfesten för oss trots att vi haft barnen på dagis i 3-4 (?) år. Det har ju inte varit något pga. corona. Förra året hade nog alla andra dagis i kommunen sommarfest förutom vårt så det var lite tråkigt. Men igår fick vi äntligen gå på vår första och snälla.. jag grät så mycket bakom mina solglasögon. Charlie ska ju börja skolan till hösten så det blev en avslutning för han. Alltså jag är så stolt att jag spricker. Nu har grabbarna bara två dagar kvar till veckan sen går dom hem på ett lååångt sommarlov. Jonas är ju hemma med Bollan så dom går 15/h vecka, och då följer man skoltiderna här.

Annars då? Planer för helgen.. Jonas ska bort på förmiddagen imorgon så jag är ensam med kidsen en stund och det ska jag njuta av. Får panikens morsa av att jag missar så mycket med barnen nu, men får vara tacksam över att jag jobbar hemma i alla fall. Sen har vi inte så mycket mer planerat i helgen faktiskt. Får se vad vi hittar på lite spontant sådär.

Nu ska jag ta mig en dusch och fräscha till mig lite, känner mig som en lodis efter alla timmar framför datorn.

Gooooodmorgon på er. Det är onsdag och dagen startades för några timmar sen här, Jag brukar ta min kaffekopp och vandra ut till kontoret direkt på morgonen men idag var jag kvar inne och hjälpte Jonas att rodda inför dagis. Träffade ju inte barnen något igår så har saknat dom. Märkligt det där att man kan vara såååå trött på vardagen och allt stök, sen räcker det med att man är borta några timmar så saknar man just det.

Något av det absolut bästa jag vet är att vakna på morgonen, bli väckt av att Bollan ligger och jollrar eller att grabbarna springer in till vårt rum och hoppar upp i sängen som två nykläckta fågelungar. Ligga kvar och dra sig lite och se barnen busa med varandra innan vi startar dagen. Hollie vaknar alltid på strålande humör och skiner som en sol, det smittar verkligen av sig på alla. DEN stunden gör mig så otroligt lycklig och det gör att jag varje kväll längtar efter en ny dag. Jag får rikspanik när jag tänker på att den stunden inte är för alltid. Fan va man ska passa på att njuta, även fast livet och vardagen är kämpig. Om läggningarna är jobbiga och tar tid, låt dom göra det, det kommer komma en dag då man inte har ett barn att natta längre.

Att vara i nuet är verkligen en utmaning men något som man aldrig kan tjata för mycket om tycker jag. Jag försöker bromsa och påminna mig själv ofta om att bara vara NU. Jag har en tendens att alltid se framåt hela tiden och jag är nog inte ensam. Stunden man är i kommer aldrig tillbaka, det kan verkligen ge en tankeställare.

Okej, nog pratat om det. Jag vaknade utan ångest idag så jag behöver ju inte medvetet trigga igång den tänker jag hehe. Men på tal om barn och stök så fyllde Charlie 6 år i helgen så vi hade kalas, ett Minecraft kalas där man fick göra sin egen glasstrut till fika, allt efter födelsedagsbarnets önskemål. Vi firade med både min och Jonas sida så det kom många gäster. PERFEKT att ha barn som fyller år denna årstid så man kan vara ute. Det är värre när Lillis fyller i december och vi ska få plats i vår skokartong till hus.

När alla gäster hade åkt hem blev jag också lite firad eftersom det var morsdag ❤️ jag fick en superfin berlock från Cielo crystals med min månadssten ametist. Jag ska köpa en lite längre kedja till den tänkte jag, men tills dess får den hänga på mitt halsband med mina favoritbokstäver C,L & H.

Annars då, igår hängde jag med min mamma och syster när dom skulle till Ullared. Jag var inte jättesugen egentligen och behövde inte ha något speciellt men jag följde med mest för att umgås med dom och det var jättetrevligt. Bara att få sitta i bilen (9 timmar 😱) & få prata med dom i lugn och ro utan barn runt fotknölarna gjorde det ju värt resan. Men jag hittade att lite grejer att köpa också, bland annat lite sommarkläder till barnen, nya eltandborstar, kallingar till Jonka och tråkgrejer till kontoret. Jag själv unnade mig en maskara 🤪

Nu ska jag fixa i ordning utmaningsmall för juni och månadens brev som ska gå ut ikväll. Hoppas att ni har en bra onsdag och att ni mår bra.

God morgon, god förmiddag eller nått. Klockan är efter 11 ish. Jonas åkte nyss till gymmet, Bollan sover i vagnen och grabbarna spelar tv-spel inne. Jag sitter ute på trappen i solen och jobbar en sväng. Det var tydligen röd dag idag, det blev vi varse om. Trodde att grabbarna skulle till dagis idag som vanligt på torsdagar men icke sa nicke. Vi har ju inte sådär stenkoll på dagarna nu när vi båda är hemma. Så det blir en ledig dag för gänget.

Igår var vi med Charlie till hans nya skola och träffade klassen, helt sjukt att vi har ett barn som ska börja skolan till hösten. Vad hände där? Det känns ändå bra för han är 100% redo men herregud, hur ska man kunna släppa taget. Värst för mamman tror jag, lägger locket på tills augusti tänker jag.
När vi var iväg till skolan var barnens farmor och farfar hemma med Bollan och Lillis och när vi kom hem hjälpte Jonas mamma mig lite med bokföringen. Jag tänker att jag ska göra det själv till en början, men så fort jag har möjlighet att leja bort det kommer jag nog göra det. Det tar alldeles för mycket tid som jag vill lägga på annat. Men lite kul är det faktiskt.

Vad har ni missat sen sist då? Eller ah missat har ni ju inte gjort om ni följer mig på Instagram. Men vi var ju till Kolmården i söndags och det gick verkligen över förväntan. Lite bökigt med Bollan som inte ville sitta en sekund i vagnen men vi löste det genom att turas om att bära henne och hade bärselen med. Grabbarna blev överlyckliga när vi väckte dom på morgonen och överraskade med att vi skulle åka till Kolmården. Lias som inte ville/vågade åka några karuseller förra året åkte typ allt och dom åkte tillsammans, så kul att se. Förra året när vi var där var jag som sagt gravid i typ vecka 36 (?) så satt på en bänk typ hela tiden när vi var där 😂 så den här gången var det betydligt roligare för mig med, äntligen fick jag åka karuseller och vara med.

När vi var där blev jag ännu en gång påmind om VARFÖR träningen är viktig för mig. Att vara en stark mamma som orkar bära barn på ryggen och springa i backar för att göra en bra dag för barnen räcker gott och väl för att hitta motivationen.

Det blev att ett oklart inlägg detta men vafan, de spelar väl ingen roll. Allt behöver inte vara så perfekt hela tiden. Nu kommer snart Jonas hem och då ska vi väl äta lite lunch, sen får han dra ut med ungarna på en tur och jag ska jobba några timmar till. Ikväll ska han bort så håller tummarna för en bra läggning och bra kväll så att jag kan titta på lite tv i min ensamhet.

Hoppas att ni har en fin torsdag och att ni njuter av en ledig dag, om ni har det! 🌸

11 maj – ”Tårarna slutar inte rinna ner från mina kinder. Just varför jag gråter vet jag inte men jag fick nyss en notis på mobilen om att jag hade fått en meddelande i Min myndighetspost, jag loggade in direkt och såg att det var från Skatteverket. När jag öppnar brevet så ser jag att det gäller min ändring av namn och från och med idag 11 maj bär jag samma efternamn Jonas. Det var nog NU jag fattade att vi gift oss. Känslorna bara sköljde över mig. Det finns inget som gör mig lyckligare än att få bära hans namn.”

Jag fick bilderna från fotografen för några dagar sen så jag tänkte passa på att berätta vår lilla story för er, om dagen då vi överraskade alla nära och kära med att gifta oss på Hollies dop 🤍

Så, Hollies dop var ju bokat och klart i Forshaga kyrka den 4 mars i år. Jag och Jonas har varit förlovade sen 2016 men har aldrig ens pratat om bröllop eller hur vi skulle vilja ha det, förutom en sak och det är att den dagen det sker ska barnen vara med.

Så var det en dag i början på januari, vi var i pulkabacken med barnen och pratade om hur mycket smörgåstårta vi skulle beställa till dopet som jag slängde ur mig: ”ska vi inte passa på att gifta oss då?” Jag vet typ inte ens vart frågan kom från för det var inget jag hade funderat på direkt. Stämningen blev lite obekväm mellan oss och vi typ skämtade bort det och sa: de kan vi ju inte göra, det är ju sånt vuxna gör hehe.

Det blev en tanke som inte riktigt släppte taget om nån av oss. Det kom på tal ibland men vi kom aldrig fram till något. Vi bestämde oss för att fundera lite på håll vad vi kände för eftersom vi aldrig ens tänkte tanken visste varken jag eller Jonas hur vi ville att den speciella dagen skulle vara. Man vill ju inte gifta sig och sen känna att man hade velat haft ett helt annat bröllop.

Tänk att jag som förlovad kvinna inte ägnat en enda tanke åt hur jag ville att mitt framtida bröllop skulle vara, inte en enda sekund har jag tänkt på det. Det var med skräckblandad förtjusning jag började inbilla mig hur MITT drömbröllop skulle se ut. Det var lätt att komma fram till vad jag inte ville ha och där ingick bland annat ett år av planering, stress, förväntningar, beslutsångest, möhippa, press på folk att hålla tal, alkohol osv osv.

Sen när jag började vrida och vända på hur jag faktiskt ville ha det så landade jag gång på gång i att det enda jag ville var att min pappa skulle gå med mig och att vi skulle möta Jonas längst fram i kyrkan. Att få möta hans blick och veta att det skulle vara vi för resten av våra liv var det enda jag ville, ingenting annat spelade någon roll. Hur det skulle gå till var helt oväsentligt. Att få den äran att gifta mig med min allra bästa vän och livs kärlek var tillräckligt för att det skulle vara MITT drömbröllop.

I slutet av januari, en månad efter att jag slängde ur mig frågan i pulkabacken var vi ute på en promenad med Hollie i barnvagnen medans grabbarna var kvar hemma hos Jonas föräldrar. Vi stannade till på vägen, jag kommer alltid minnas EXAKT vart. Vi tittade på varandra och fick tårar i ögonen båda två, sen sa vi: det är klart vi ska! Sen grinade vi lite och Jonas kissade i diket.

Sen hade vi alltså drygt en månad på oss att planera både dop och bröllop. Men hur skulle det gå till då? Vi ville såklart överraska alla. Ni vet säkert vid det här laget att motvalls är min melodi, så att göra tvärtemot vad alla andra gör var en självklarhet. Vi höll det hemligt för alla förutom för min syster som skulle bli Hollies gudmor och Robin, gudfar, som fick reda på det två veckor innan ungefär. All planering var ju redan klar inför dopet så det var inte så mycket som behövde fixas förutom lite extra fina kläder och en brudbukett till mig. Min brudklänning kom hem typ en vecka innan dopet/bröllopet och min syster hjälpte till med mycket, så tacksam för det.

Sen kom dagen med stort D, både jag och Jonas var nervösa men mest laddade för att det skulle bli KUL och vi hann inte tänka så mycket för vi hade tre kids att rodda med innan det var dags att åka till kyrkan. Jag hade bestämt mig för att fixa allt smink och hår själv så ni kan ju tänka er kaoset hemma innan vi kom iväg. Vi lastade av lite saker i församlingshemmet som vi hade dukat och dekorerat kvällen innan sen gick vi och började göra oss i ordning i kyrkan, vi var där i tid om någon skulle komma tidigt så vi inte blev avslöjade. Där mötte vi också upp fotografen som skulle hjälpa oss att föreviga denna speciella dag, det är något som jag är sååå glad över att vi gjorde. Hon fångade verkligen exakt det vi var ute efter. Ett urval av bilderna kan ni se här nedan.

När kyrkklockorna ringde gick Jonas ut med en grabb i varje hand, tätt följt av Robin och Angelica som bar Hollie. Jag stod alltså kvar inne i rummet. Vi trodde ju att folk skulle förstå vid det här laget att det var något på gång, men jag har i efterhand fått reda på att folk trodde att jag satt på toan, det hade inte varit något ovanligt om man säger så. När Jonas och barnen kom fram ställde dom upp sig och Jonas ställde sig i mitten med händerna knuta framför sig, musiken slutade spela och prästen började prata och hälsade folk välkomna. Jag stod fortfarande i rummet och andades i fyrkant och funderade på hur fan man höll en brudbukett.

Efter en stund började vår låt spelas Holy med Hogland, Charlie South och jag klev fram längst bak. Jag kommer aldrig glömma hur alla vände sig bak och tappade hakorna när dom fick se mig. Jonas fick kontakt med min pappa på första raden som inte heller hade en aning om vad som skulle hända och bad honom att gå bak till mig. Vi kramades och torkade tårarna sen ledde han mig fram och lämnade över mig till Jonas, precis som jag hade önskat.

Vår inställning till det hela var att ”det blir som det blir” och det blev det verkligen, för när vi vände oss om stod Lias vår fyraåring och slog prästen, sen la han sig framför oss och vägrade att resa på sig 😂 det är exakt så vårt liv ser ut och det var så det blev, så för oss gjorde det absolut ingenting. Huvudsaken var ju som sagt att barnen skulle få vara med, sen kanske dom inte hade behövt tagit på sig huvudrollen men. Den stökiga fyraåringen blev omhändertagen av ordningsvakt (mormor) så att vi i alla fall fick säga ja till varandra i lugn och ro. Efter den bästa pussen i mitt liv gjorde vi en 👊🏻, såklart.

Jag kommer aldrig glömma det ögonblicket, vi tittade in i varandras ögon och det var så självklart. Vi bara stängde av allt som hände runtomkring oss och var i nuet. Mina tårar brände bakom ögonlocken och jag kände bara en sån stolthet, så stolt över att få bli hans fru. Det finns inte ord som kan beskriva hur mycket den människan betyder för mig. Han bär upp mig och hela min värld, det finns ingen annan jag skulle vilja dela mitt liv med.

Efter vigseln döptes lilla Bollan till Hollie Maj Westerlund, Maj efter min farmor och hon såg lika förvånad ut som alla våra nära och kära i kyrkan när hennes panna dränktes med vatten.

När vi var klara i kyrkan samlades vi i församlingshemmet och åt smörgåstårta och fikade. Vi hade fixat disco för alla 20 barn som kom och det var full fart hela eftermiddagen. Sen landade vi hemma och hade en myskväll tillsammans hela familjen.

En så speciell dag och PRECIS som vi ville ha det 🤍
Några veckor senare fick vi en bröllopspresent som gästerna hade samlat ihop till, så fint gjort.

Nu kommer vi leva lyckliga, i (inte riktigt ) alla våra dagar.

Foto: Carloline Dahlén