BLOGGEN

Vaknar upp idag, fredag, på midsommarafton hemma hos svärföräldrarna. Vi åkte hit igår när Jonas slutade jobbet och tänkte åka till stranden, men det blev bara en lugn eftermiddag här istället. Jag åkte iväg en sväng på en loppis som ligger 6 km från mina svärföräldrars hus och när barnen hade somnat tog vi oss en sväng i bilen och köpte glass, satt och åt nere vid vattnet och bara andades ut. Barnen är inne i en fantastiskt härlig period just nu och det är bara trots trots trots, hela tiden. Dom där djupa andetagen tar slut lite snabbare än vanligt för mig just nu och tålamodet är typ obefintligt från start så det krockar lite. Återhämtningen är viktigare än någonsin och är det något vi får här så är det just det.

Mina svärföräldrar bor ute på landet och att komma hit är verkligen balsam för själen. Jag blir så avkopplad och lugn här, och barnen älskar att vara här så det är verkligen en idyll på sommaren. Skönt att komma hemifrån och kunna släppa alla måsten också. Jag och Jonas sov nere i källaren och jag sov som en jävla gud inatt, bättre än på länge.

Jag ligger kvar och drar mig nere i källaren och hör bara duns från övervåningen när barnen busar runt med farmor och farfar, Jonas är ute på en löptur men serverade mig en kopp kaffe på sängen innan han drog iväg, lyx. Jag ska snart hoppa in i duschen och börja göra mig klar för dagens midsommarfirande. Jag verkligen fram emot den här dagen, det ska bli så mysigt, vi ska fira med min familj och barnens kusiner. Faktum är att det är första högtiden på väldigt länge som vi ska fira. Vi satt ju i karantän under jul och nyår för att vi lyckades få Corona just då. Sen när vi skulle fira påsk blev ju jag sjuk i bihåleinflammation så det blev inget då heller. Jag vågar inte ropa hej än men just nu ser det ut som att vi kommer få fira midsommar i alla fall 🌸

Jag sydde klart babynestet i veckan så tänkte passa på att visa er hur det blev 😍👇🏼 av tyget som blev över sydde jag en liten ”ficka” som jag knöt fast på sidan av sängen. Tänkte att det kan vara bra att ha lite extra blöjor och våtservetter i. Vi har ju sovrum på övervåningen och badrum/skötbord nere så kan vara skönt att slippa springa upp och ner och hämta grejer på nätterna.

Nu ska jag göra mig i ordning för midsommarfirande, hoppas att ni får en riktigt fin dag 🌸

Nu kan jag slappna av lite, BB-väskan är packad och vi är redo. Det är bara lite saker kvar som inte går att lägga ner än, typ saker jag använder varje dag. Men jag har såklart skrivit en ”sista-minuten-packningslista”, sådär övertydlig så att inte ens Jonas kan göra fel om det blir han som får slänga ner det sista, typ; schampoflaska, blå, står på andra hyllplanet i duschen 😂 lite överdrivet kan man ju tycka men kom igen han är en man. Kan ni skicka iväg era män till affären för att handla utan att få minst ett samtal?!

Tänk vilket speciellt ögonblick i livet det är att få packa den här väskan. Alla möjliga känslor började bubbla i min kropp. Jag är så spänd och pirrig över vad som komma skall samtidigt som jag är lite rädd och nervös. Det känns så overkligt att vi ska snart få möta vår dotter för första gången. Det kommer liksom ligga en människa i den där lilla bodyn jag nyss packade ner. Jag börjar bli så sjukt nyfiken på hur hon ser ut, vem hon är, den där lilla räkan som ligger och sparkar i min mage dygnet runt. Det sägs ju att barnet följer sin dygnsrytm även när det kommer ut, och om det är så kommer det inte bli mycket sömn här kan jag säga. Hon verkar inte sova en sekund den här lilla damen.

Känslor inför förlossningen? Väldigt blandade skulle jag säga. Just nu känner jag mig mest peppad och förväntansfull. Min förlossning med Charlie var väldigt kaosartad och var typ en enda stor panikångestattack som satt i i 30 timmar. Återhämtningen var lång, både psykiskt och fysiskt. Sen blev jag ju gravid med Lias tätt efter, det skiljer bara 1,5 år mellan dom. Då var jag livrädd över att jag skulle föda barn igen. Men förlossningen var en dröm, han kom på 40 minuter efter att vattnet gick och det var som dag och natt efteråt. Så jag har verkligen två helt olika upplevelser vilket gör att min inställning nu är att det blir som det blir. Det är ingen idé att fundera för mycket för det går inte att förbereda sig ändå. Ungen kommer ut, på ett eller annat sätt, det är lite så jag tänker. Sen känner jag mig så otroligt trygg med Jonas och att vi är världens bästa team, finns ingen lugnare eller stadigare person att luta sig mot ❤️ att vi växt ihop ännu mer sen vi fick barn sist gör att jag känner mig lugn. Han kommer vara allt jag behöver, då löser sig allt.

Om det är något som jag känner mig nervös över så är det att det gick väldigt snabbt sist och att jag känner mig lite orolig för att det ska gå FÖR snabbt den här gången. Kommer nog gå på helspänn på slutet. Men det sägs ju att trean kan vara lurig så jag försöker att inte tänka så mycket på det.

Men hallå jag ska föda barn igen, så häftigt. Nu börjar nedräkningen på riktigt 😍

11 juni skrev jag ett blogginlägg sist, 9 dagar sen. Jag satt och skrev om hur lätt allt var och att jag mådde så bra i graviditeten, haha vad hände sen liksom. ” När ska det bli jobbigt?” NU antagligen 🤷🏼‍♀️. Det känns som att det har hänt väldigt mycket den senaste veckan, min mage växer som bara den och det märks att lilla loppan i magen också gör det. Just nu är jag i vecka 35 och jag tror att det är nu som magen står som allra högst, efter den här veckan ska magen sjunka lite. När jag var hos barnmorskan sist låg bebis med huvudet neråt men är fortfarande ruckbar. Det ska bli spännande att se när/om hon fixerar sig, om jag inte minns fel gjorde grabbarna det i vecka 36.

Jag börjar få svårt att sova på nätterna och känslan av att vara så osmidig och klumpig hela tiden börjar tära på psyket 🥲 jag måste fokusera extra mycket på att tänka positivt nu och att jobba på min inställning, det känns som att jag glömde den i vecka 33 någonstans. Det blir bara jobbigt mentalt om man fokuserar på allt som är jobbigt och av tidigare erfarenheter vet jag vad alla negativa tankar gör med mig och mitt mående. Men det är ganska oundvikligt att inte släppa fram sin inre gnällkärring när man hela tiden går runt och stånkar och pustar för att det är tungt och man inte kan sitta eller ligga bekvämt någonstans 😂

MEN, från och med idag ska jag fokusera extra mycket på att ta hand om min hjärna litegrann. Så för att ta ett steg i rätt riktning ska jag göra en övning som jag brukar göra för att vända på steken 👇🏼

3 positiva saker som hänt under morgonen:
– Barnen tog sovmorgon, jag fick sova till 07:30.
– Alla vaknade på rätt sida, glada och pigga.
– Jag känner mig laddad inför en ny vecka.

3 saker som jag är tacksam över:
– Barnen har sommarlov och vi får mycket värdefull tid tillsammans.
– Lilla hjärtat i magen mår bra.
– Jonas, som gör allt för att vi i familjen ska må så bra som möjligt.

3 saker jag ser fram emot i veckan:
– Hitta på något roligt med barnen.
– Packa klart BB-väskan.
– Midsommarfirande med familjen på fredag.

Vad har ni annars har missat? Vi var till Liseberg i lördags. Men för att inte bryta mitt positiva mönster redan så ska jag inte skriva så mycket om den resan haha, det var kul och mysigt i alla fall. Vi kan bara konstatera att det var den sista långturen vi gjorde, nu blir det att hålla sig på hemmaplan tills det är dags att möta vår nya familjemedlem. Jonas har två veckor kvar att jobba sen ska vi ta semester på riktigt ☀️

Lite blandade bilder från veckan:

Det är lördag & jag vaknade upp i vecka 34. Tycker det är så mysigt att gå in på alla gravidappar direkt när jag vaknar och läsa om graviditeten och vad som händer i den nya veckan. Tänk att det bara är 49 dagar kvar till BF.

Det blir väldigt mycket uppdatering om graviditeten just nu men det är helt oundvikligt, livet kretsar kring det nu. Vi går ju i väntans tider, och det är just det vi gör. Väntar och längtar. Försöker samtidigt att vara i nuet och njuta av vardagen som den är nu, när det ”bara” är vi fyra. Men vi har så mycket att se fram emot så det är svårt, först och främst längtar vi tills Jonas går på semester, vilket är i början på juli. Sen ska vi Carpe Diema sönder.

Jag känner att vi börjar få koll på allt som behöver fixas inför bebis. Vi har letat fram babyskyddet och babysittern, bäddat barnvagnen och köpt allt som behövs. Det är i stort sett bara babynestet kvar tror jag. Har beställt tyg så hoppas att det kommer till veckan så att jag kan börja sy.

Jag mår fortfarande väldigt bra, det känns som att jag väntar lite på att det ska börja kännas mer tungt. Jag är väldigt tacksam över att det inte har varit en varm sommar hittils, bortsett från våra dagar på Kolmården då 🔥 trodde att det skulle bli jobbigare att vara gravid på sommaren, men än så länge är det rätt lugnt. Det är mest skönt att bara ha lite kläder på sig och slippa dra på sig strumpor. Jag kanske inte ska ropa hej förens jag är över bäcken heller.. det kanske smäller till och blir dretjobbigt snart 😂 men då får jag äta upp det jag sa. Det ska bli spännande att se hur uppdateringen lyder om ett par veckor.

Hoppas att ni tycker att det är intressant och vill hänga med nu på slutet 😍

Som jag nämnde tidigare så hade jag tre besök inbokade på sjukhuset idag. Började dagen med att lämna ett blodprov på vårdcentralen för att kolla järnvärdet och sen var det dags för ultraljud klockan 10:30. Anledningen till att jag var inbokad på ett extra ultraljud var för att barnmorskan tyckte att min SF kurva såg avvikande ut. När hon mätte vid ett tillfälle låg måttet under det nedersta strecket på kurvan så jag fick komma tillbaka efter en vecka och mäta igen, då låg det typ vid det översta strecket (?) men jag (och barnmorskan) misstänkte att det bara handlade om hur hon låg.. men det är väl bra att ta det säkra före det osäkra så jag fick komma iväg på ett tillväxtultraljud för att se hur hon växer och kolla fostervatten osv.

Allt såg normalt ut och hon väger idag v.32+4 2100 gram, precis på kurvan 🙏🏻

Det andra besöket var till specialistmödravården för att träffa en läkare och prata om hur man ska göra när det närmar sig slutet av graviditeten eftersom mina tidigare barn har varit stora och man vill hålla lite extra koll den här gången. Det finns lite olika alternativ men först och främst ska man göra ett tillväxtultraljud i v. 37-38 för att se hur stor hon är och ta ett beslut efter det. Jag är inte så nervös (nu) för att hon ska vara stor, jag har ju fött barn modell större tidigare och ut kommer dom ju, på ett eller annat sätt. Jag vill helst inte bli igångsatt heller, men ett alternativ var att börja med hinnsvepningar ett par veckor innan BF – och frågar man mig i juli där om jag vill försöka sätta igång det så kommer jag nog inte tacka nej 😂 Jag har dock noll erfarenhet av hinnsvepningar, funkar det?!

Jag har typ inte riktigt tänkt på att jag snart ska föda barn så jag fick ett riktigt wake up call när jag satt där och pratade om den kommande förlossningen. Det har känts så långt bort men när läkaren började prata om vecka 37 och jag går in i vecka 34 till helgen fattade jag att det inte är långt borta. Helt galet att man ska gå igenom det där igen, hur jag känner inför förlossningen får jag nog ta i ett separat inlägg annars blir detta en bok.

I alla fall, det sista besöket var några timmar senare till samma mottagning. Där fick jag träffa en läkare och en diabetessjuksköterska. Jag har ju mätt mina värden flera gånger om dagen sen jag var till vårdcentralen och eftersom många av mina värden låg över gränsen fick jag en tid till specialistmödravården. Dom kikade i min dagbok och konstaterade ganska snabbt att jag behövde medicineras så från och med idag ska jag ta insulin varje kväll. Det som känns ”bra” är att det är mitt fastevärde som inte är bra, alltså det första man mäter på morgonen. Vilket innebär att det inte har, om jag fattat det hela rätt, så mycket med kosten att göra för under dagen efter att jag ätit ser mina värden bra ut. Det är väl bara att köra på och lyssna på vad läkarna säger, dom vet ju trots allt bäst 🤷🏼‍♀️

Enligt läkarna så kan det faktiskt vara så att jag haft graviditetsdiabetes under mina tidigare graviditeter också fast man inte upptäckte det, där av storleken på bebisarna. Så det ska bli spännande att se hur lillans tillväxt i magen påverkas av detta. Vi får helt enkelt se i vecka 38. Jag är bara helt säker på att varenda gram kommer vara perfektion på den lilla kroppen oavsett hur många jag bär på ❤️